För Brita Weglin har broderiet inga motivmässiga begränsningar. Nu släpps hennes nya bok ”Broderi gör tanken fri…”.
Boken är utgiven på Almlöfs förlag. I förordet av Jan-Erik Lundström, curator, konstkritiker, historiker och tidigare chef för Norrbottens museum och Bildmuseet i Umeå, skriver han: ”Friktionen mellan broderiets traditionellt lågmälda och till och med lite minimala språk och Weglins karakteristiska uttrycksfullhet skärper, vässar, och finjusterar både metod och form.”
Brita Weglin är född 1946 i Hälsingland och bor sedan 1979 i Luleå. Hon började brodera för sju år sedan när hennes kropp protesterade mot att jobba med tunga skulpturer och stora tryckplåtar för grafiska blad. Men hon kan inte påstå att själva metodvalet har påverkat hennes konst i någon större utsträckning.
– Jag fortsätter att göra mina bilder, följer mina bildspår, det handlar bara om att hitta nya vägar, säger hon.
Broderandet tog fart på allvar under en period då hon var allvarligt sjuk, så sjuk att hon till och med kände dödsångest och inte trodde att hon skulle få skapa någon mer konst.
– Titta, här ligger jag och tror att jag ska dö, säger hon och slår upp sidan 13 i den nytryckta boken.
Hon skissade upp en bild av döden med blyerts på ett stort linne.
– Men så tänkte jag att jag kan väl i alla fall försöka brodera lite. Och sedan efter ett tag tänkte jag att ”Gud vilken häftig bild det här blir”, jag kan nog fortsätta arbeta.
Hennes dödsgestalt vände på handen och blev en kraftgivare istället, vilket även fick bli konstverkets namn.
– Det är så broderiet funkar för mig. Det gjorde att jag kom igång igen.
”Kraftgivare” är inte till salu, poängterar hon, den är alldeles för betydelsefull för henne.
Efteråt broderade hon också en bild av en skogsråda.
– Det är en bild av mig själv som en utrotningshotad art.
Boken rymmer också många andra kvinnoöden och kvinnoporträtt. Här finns stumfilmsstjärnor, vampyrer, djurhybrider av olika slag och mytologiska figurer från både den grekiska gudavärlden och från folktron. Ibland har hon sytt in människohår eller en bit päls i bilderna.
– Här till exempel är Medusa. Hon gick in i Athenatemplet för att dyrka gud och då kom Poseidon och hon var ju så snygg Medusa så han var tvungen att våldta henne. Men vem blev straffad? Jo Medusa. Och så är det ju än idag när tjejer blir våldtagna – då är det för att de har varit för fulla eller haft för kort kjol.
Brita Weglins broderier är fulla av referenser, paralleller mellan historia och nutid och personliga betraktelser. Även männen har sin plats i bilderna.
I samband med att boken släpps har hon också en utställning hos Galleri Lindberg i Luleå, där helt nya akvareller och broderier visas.