– Den övergripande visionen är att skapa möjligheter och arenor för konstnärer att verka i Norrbotten, säger hon.
Hanna Isaksson kommer senast från ett arbete som utställningskoordinator och kommunikatör vid Havremagasinet i Boden men hennes meritlista är mycket längre än så som projektledare i kultursektorn. Några exempel: 20-år gammal arrangerade hon poesiklubbar och spelningar i samverkan med lokala restauranger och entreprenörer i Luleå. 21-år gammal var hon med och arrangerade Bok&Bild-mässan med Mats Wikström. Efter utbildning i Stockholm och Göteborg, öppnade hon två butiker med svenska modedesigners. En butik i Aten och en i Belgien.
– Det var mer hjärta än hjärna. Butikerna gick ganska snabbt omkull, men jag lärde mig mycket, säger hon.
Sedan följde några år på ABF i Stockholm där hon bland annat ingick i ABF:s strategiska framtidgrupp.
– Folkbildningstraditionen är fantastisk. Jag har haft stor användning av det folkbildande synsättet när jag sedan blev verksamhetschef för KRO.
Då var hon 29 år gammal. Hade sedan flera år flyttat tillbaka till Stockholm efter sin utbildning till kulturprojektledare i Göteborg. Hon hade visionerna och en känsla för hur KRO borde utvecklas samtidigt som kulturpolitiken förändrades radikalt. Efter år av socialdemokratiskt styre tog alliansen över med nya idéer om kulturens roll och syfte, samtidigt som digitaliseringen påbörjats.
– Det var en spännande tid. KRO hade samtidigt tappat medlemmar i tio års tid och många lokala föreningar i landet hade avvecklats. Jag tyckte det var en dålig strategi, speciellt i en tid där lagen om offentlig upphandling förändrades, liksom kulturpolitiken. Det behövdes en stark röst som KRO för lokala politiker och tjänstemän att diskutera med. Dessutom satt KRO på mycket kunskap om pensioner, skatter och momsregler för konstnärer. KRO kunde också stå som en garant för att stoppa enskilda kommunalråd för att köpa in konst på eget bevåg. KRO kunde bevaka att offentliga konstinköp sker enligt en struktur.
Hon reste land och rike runt. På två år hade hon vänt trenden. KRO ökade nu sitt medlemsantal men det hade skett till ett högt, personligt pris.
– En klassiker. Jag var ung och hade höga krav både på mig själv och organisationen. Jag blev utbränd. Jag menar på riktigt, vilket jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Jag fungerade inte. Varken kroppen eller hjärnan.
Det tog två år innan hon ens kunde läsa en tidning och vägen tillbaka har varit lång.
– Jobbet som verksamhetsledare för Resurscentrum för Konst i Norrbotten är mitt första strategiska jobb sedan utbrändheten. Jag har längtat efter det men väntat tills jag var redo igen. Det är bara det sista året jag jobbat heltid.
Hon säger sig vara klokare. Hennes djur har hjälpt till att hitta balans i livet mellan arbete och fritid. Sedan något år bor hon dessutom på landet i en gammal Norrbottensgård hon rustar upp efter bästa förmåga.
– Jag är inte lika stresstålig längre. Därför gäller det att lägga fokus på rätt saker.
Under sin tid på KRO var hon med att skapa idén om resurscentrum för konstnärer. Hon är alltså väl förtrogen med sin arbetsuppgift.
– Vi hade ganska lösa tankar om hur ett resurscentrum skulle fungera. Därför höll vi olika workshops i landet där vi bjöd in konstnärer, politiker och tjänstemän. Den första workshopen hölls här i Norrbotten och ligger till grund för strukturen för alla resurscentrum i landet. Min företrädare har gjort ett bra jobb, provat mycket och förkastat det som inte fungerat. Exempelvis var satsningen i Stockholm trevlig förvisso, men gav kanske inte det utfall man önskat. För mig handlar det om att bygga vidare på det som påbörjats i samverkan med länets konstnärer, säger Hanna Isaksson.