1944, i Koskullskulle, bildades det som kan vara världens äldsta damkör.
– Jag har inte hittat några uppgifter om någon som är äldre, säger Maria Nilsson Dahlgren, ledare för kören sedan 11 år tillbaka.
Upprinnelsen var att ett antal kvinnor samlades för att handarbeta och skicka filtar och barnkläder till Leningrads nödlidande barn under den 900 dagar långa ockupationen 1943.
När ockupationen var över föddes idén att fortsätta träffas och sjunga tillsammans. Julia Östman, Ellen Holmstedt och Helly Wäppling var de drivande. De tog kontakt med den lokala manskörens ledare, Selfrid Andersson, gruvarbetare, men också kantor i Malmbergets kyrka. Han tog på sig uppdraget och att leda kören, som till en början hette Gilleskören.
– Han var mycket omtyckt, berättar Annelill Weström, 84 år.
Hon började i kören redan 1946, men tog paus i några år och anslöt sig igen 1956. Sedan dess har hon varit en trogen medlem, men idag deltar hon oftast på publikplats.
1947 bildades Svenska Arbetarsångarförbundet. Gilleskören gick med och bytte namn till ABF.s damkör Koskullskulle. Genom medlemskapet fick de ge sig ut på många körresor i hela Norden.
– Vi hade väldigt god stämning och mycket trevligt, säger Annelill Weström.
Redan från start har åldersspridningen varit stor. Hela tiden har det fyllts på med nya sångare.
– I början var det många som inte yrkesarbetade och för dem var det ett sätt att komma iväg hemifrån en stund på kvällen, berättar Annelill Weström.
När alltfler började arbeta utanför hemmet, tyckte de ibland att det kändes tungt att ge sig av efter jobbet.
– Men när man gick hem efteråt var man alltid glad.
Själv hade Annelill Weström ofta med sig barnen på övningarna då hon saknade barnvakt. När dottern blev äldre gick hon också med i kören.
Maria Nilsson Dahlgren började i kören 18 år gammal – långt innan hon blev körledare. Drivkrafterna är flera:
– Att delta i en grupp, känna systerskapet och tryggheten av varandra, att höra klangen som vi skapar tillsammans och märka att folk blir glada av att lyssna.
Vad tror ni att kören betyder för samhället?
– Jag tror att vi har många beundrare. Vi har stått vid majbrasor, på äldreboenden, i kyrkorna och på föreningsmöten, vi har deltagit i Sverigeturnéer, Toner för miljoner och sångarstämmor i Sverige och Norden, säger Maria Nilsson Dahlgren.
På senare år har de förfinat sina framträdanden till föreställningar med olika inslag. De har till och med vågat börja ta betalt.
Just åldersspridningen ser hon som en av körens största styrkor.
– Det är det som gör klangen. Vi sjunger fyrstämmigt och ibland femstämmigt.
De äldsta kvinnorna har de mörka tenorrösterna medan de yngre oftast sjunger sopran.
Ibland har de samarbetat med andra körer.
– Länge var det tradition att vi sjöng tillsammans med manskören på Valborgsmässoafton och då brukade man känna brännvinslukt vid samlingen. Fast det får du inte skriva, säger Annelill Weström med glimten i ögat.
Men det måste vara preskriberat nu, fastslår vi. Manskören upphörde dessvärre att existera i slutet av 1990-talet efter 90 års sjungande. Men damkören lever vidare. Idag har den 43 medlemmar plus en pianist och en basist. Och de har inga planer på att ta in några manliga sångare.
Den 29 november äger jubileet rum Nordan i Malmberget. Programmet är hemligt, men säkert kommer det att bli en del julsånger. Och så ett potpurri med kvinnokampsånger, avslöjar de.