Jag brukade säga: "Berätta om hur det var när ni var små"
Och du och hon berättade om en tid när det varken fanns el, vattenklosett eller rinnande vatten inomhus. När höstarnas lingonskörd var betydelsebärande och vilken lycka det var när ni fick dela på en sockertopp. Det var en tid då de få möblerna som fanns var platsbyggda och målade i den billiga gråblå-färgen. Ni delade säng. Jag tyckte nog att det lät konstigt, men kanske också lite mysigt.
För min skull var det levande ljus i granen, trots att du nog föredrog ljusslingor av el, för när du berättade om det magiska ögonblicket när ni kunde trycka på en knapp och rummet fylldes av ljus var du glad. Jätteglad. Och jag förstod någonstans att det var en händelse att minnas – när elen kom till "gammelhuset" i Vitån.
Ni hade genomlevt två världskrig, sett barn dö och strävade vidare i vuxenlivet i låglöneyrken. Du hade Hjalmar Branting på väggen i "gammelhuset". Hon hade en byst av Gunnar Sträng i bokhyllan i lägenheten i Stockholm. Ni handlade på Konsum och röstade på socialdemokraterna. Ni satte en ära i att komma hel och ren till jobbet men var båda märkta av tungt slit när det var dags för pension. Ni ville inte vara till besvär. Därför satt hon på en pinnstol en hel natt med bruten lårbenshals eftersom ambulans bara var till för akuta nödfall. Ni hade sett ett fattigsverige blomstra men mindes tiden då Sverige hade mer eller mindre oreglerade hyror med fattigdom, trångboddhet och bostadsbrist som följd.
Vi vandrade i arbetarkvarten på Södermalm. Då hade jag läst både Sven Wernströms serie "Trälarna" och Per Anders Fågelströms "Stad-kvintetten". Och jag förstod lite mer om en tid då klasstillhörighet satte tydliga begränsningar för ens levnadsvillkor.
Nu är Södermalm inte längre en stadsdel för arbetare, utan en urban medelklass, där vissa dragit högsta vinsten i bostadskarriären när gamla hyresrätter omvandlades till bostadsrätter. Ni hann vara med om den politiska omsvängningen också och såg hur bostaden gått från att vara en nyttighet för alla till en vara på en marknad bland andra varor. Pendel hade svängt och förlorarna är de som bor i hyresrätter där kostnaden ökat med 50 procent sedan början av 1990-talet.
Nu lever bara er berättelser som bilder och minnen hos oss som fortfarande vandrar på vår jord. Men önskan vore att alla riksdagsledamöter läser Per Anders Fogelströms "Stad-kvintett" eller för den skull Patrik Lundbergs "Fjärilsvägen" innan utredarnas förslag om fri hyressättning för nyproduktion läggs fram i slutet på maj. Jag menar, marknadshyror har vi redan provat.