Artificiell intelligens är visst i ropet. Igen. Bolaget Open AI:s textrobot ChatGPT har släppts fri av Microsoft och hajpen är åter igång. AI kommer enligt prognos att göra allt och lite till och det räcker med att ett företag andas något om ”AI” för att aktiekurserna ska spränga taket. Denna gång kretsar en ansenlig del av diskussionen kring kultur och kulturproduktion, och ska man tro på pessimisterna lär den mänskliga kulturen snart reduceras till ett minne blott.
Det råder ingen tvekan om att artificiell intelligens kommer att påverka kulturproduktionen. Det är heller inte nytt. Sedan flera år tillbaka har kännare misslyckats med att höra skillnad på kompositioner av Bach eller AI-komponerade variationer. Nu kokar det i musikbranschen när AI-genererade låtar som härmar kända artister röner uppmärksamhet bland strömningstjänsternas lyssnare. Vad gäller poesi så har datorer redan genererat dikter i snart ett decennium och nu släpper Novellix ett antal noveller skrivna av AI-program. De ska förvisso vara bedrövliga, men sådant har vi hört förr i AI-sammanhang och det kan snabbt förändras.
Vad gäller bildproduktion är AI redan långt utvecklad och i kommersiella sammanhang kommer många inte att se någon skillnad på det som är skapat av människor och det som genererats av datorer. Den som köper en generisk och färdiginramad poster på Ikea bryr sig knappast om huruvida upphovspersonen är människa eller maskin. Nyligen tog en AI för övrigt hem fotopriset Sony World Photography Award, vilket utgör ett tydligt steg mot en värld där fotografiets status som verklighetsförankrat slutligen kommer att dö. Detsamma gäller video, där deep fake-teknik redan i dag kan skapa fingerade videos med verkliga personer. I dag kan en vanlig, uttråkad tjomme med en mediokert sammansatt PC få statsministern eller någon annan viktig person att säga vad som helst.
Det är däremot lätt hänt att, med denna utveckling i åtanke, glömma bort vad kulturen i sitt ursprung går ut på. Den mänskliga kulturen handlar om minnen. Våra minnen. Om våra berättelser. Våra liv. Våra relationer. Den kommersiella kulturen utgörs av bilder, ljud och berättelser som generaliserats till att tilltala fler personer än bara de närmast sörjande. I slutet av dagen är dock våra kulturyttringar personliga. En robot kan aldrig ersätta en bild på en älskad förälder. En dator kan aldrig fabricera fotot på när ett barn lär sig att gå. En AI kan inte skriva mina memoarer eller min dagbok. Den kan aldrig ersätta den målning som berättar något om mig och en algoritm kan inte berätta vad jag känner.
Artificiell intelligens kommer absolut att få en enorm inverkan på kommersiell kulturproduktion. Men den kan aldrig ersätta kulturens essens: våra upplevelser, känslor och minnen.