Det uppskattas att en tredjedel av all mat som produceras i världen aldrig äts upp. Istället slängs den, antingen i producentledet, i butik eller i hemmen.
Fullständigt obegripligt och än mer obegripligt när jag läser journalisten Andreas Jakobsson bok Svinnlandet – Min resa genom en värld av slöseri – och hur den gav mig ett liv i överflöd.
Han tillhör den skara som kallas dumpstrare. Människor som lever på ”sopor” eller egentligen mer korrekt, på matsvinnet, främst från butiker. Vissa för att de är fattiga. Vissa av miljöskäl. Andra för att de helt enkelt upptäckt att de kan leva flott och äta gott på det som slängs och kasserats.
De erfarenheter han delger från två år av nattiga matrajder i butikers containrar i Uppsala är lika fascinerande som djupt sorgligt.
Bara några exempel på vad Andreas Jakobsson plockat hem under sitt första år som dumpstrare: 75 kilo tomater, 102 bananer, 207 paprikor, 64,5 kilo vanlig ost, 8 kilo aubergine, 257 ägg, 22 kilo pasta, 9 kilo ris, 113 mögelostar av olika sorter, 85,5 liter filmjölk, 85 liter mjölk, 55 liter yoghurt, 5 liter olivolja, 102 mjuka bröd, 236 påsar godis, 108 chokladkakor, 43 paket kakor, 30 burkar oliver, 8 tuber tandkräm, 39 folköl, 7 kilo russin... och så vidare
Och det handlar om fullt ätlig mat, ofta för att den närmar sig bästföredatumet, har en kantstött förpackning, eller helt enkelt är en ”ful” grönsak eller frukt. Ibland förfaller det faktiskt inte finnas någon orsak alls, mer än att exempelvis butikerna köpte in för mycket ägg till påsk.
Är det då olagligt att dumpstra? Frågan ligger i en gråzon, för vem äger egentligen sopor? Däremot finns det andra brott en dumpstrare kan begå, som att ta sig in på stängslade områden i jakten på mat. Å andra sidan verkar åtminstone vissa butiksägare må lika dåligt av matsvinnet och därmed ha överseende, bara det sköts snyggt och ingen skräpar ned.
Nu är steget lite väl långt för undertecknad tant och många med mig att utrustade med platshandskar, oömma kläder, grova kängor och pannlampa, börja leta mat nattetid. Men nog borde ett miljömedvetet land som Sverige kunna hitta ett bättre system för att minska matsvinnet.
Tycker man i alla fall.
Läste bara i veckan om restaurang Rude Food i Malmö, där volontärer förvandlar skänka råvaror som skulle ha kastats till lunch- och brunchbufféer. En dumpsterkompis till bokförfattaren lagade en gång i månaden mat på dumpstrade fynd till ett härbärge.
Hungern i världen är långt ifrån utrotad. Vi slänger mat som har skönhetsfel.
Behöver jag säga mer?