Men det minne som verkligen etsat sig fast är modern, den äldre kvinnan i familjen. Hon hunsar mig nämligen på ett sätt jag aldrig tidigare erfarit.
Matlagningskursen är nämligen främst en angelägenhet för mig eftersom det är min uppgift att passa upp på min man (läs pojkvän), men framför allt slår hon till mig när jag obekymrat går i min egen takt och därmed med jämna mellanrum går några steg före min "man". Jag var 22 år och fullständigt oförberedd att bli tuktad av en närmast obekant för att jag gick några steg före min pojkvän.
En kulturkrock som väcks till liv i debatten om IS-svenskarna. Medborgare i vårt land som valde att flytta till ett liv i kalifatet. Många hjärtskärande unga.
Exempelvis "Emma" i reportaget från SVT:s korrespondenterna som ligger på SVT Play, som inte kan svara på frågan om det är okej att ha slavar, men samtidigt inget heller önskar än att komma hem till Sverige och låta barnen gå på förskola, simskola och ta del av det svenska skolsystemet.
Jag kan inte tala för någon annan, men ryggmärgsreflexen vid en första lyssning är överraskande provocerande - att höra svenska medborgare som hyllar Sverige nu när slaget är förlorat, men som valde en organisation som ville förgöra det västerländska samhället och dessutom stannade under många år i kalifatet.
IS - en terrororganisation som verkligen inte visade någon nåd mot oliktänkande - kan vi då förlåta, den förståelse "Emma" och hennes man efterlyser från sitt forna hemland och som "Emma" i reportaget anser att svenskar besitter?
Ärligt tror jag att vi måste, trots alla ohyggligheter. Och nej, det handlar inte om naivitet, utan nödvändighet.
För låt oss tala om kurderna - de som faktiskt tog striden och krossade kalifatets geografiska spridning - men som med eftertryck påpekar att förutom att de nu har en hel IS armé i sitt förvar så lever fortfarande idén och tanken om ett världsomspännande islamiskt kalifat bland anhängare till IS tankegods. Och även om det handlar om en liten, liten minoritet inom den islamiska världen, som dessutom avfärdas som en feltolkning av islam av lärda imamer, är idén högst levande.
Därför är kurdernas vädjan till den svenska regeringen absolut värd att hörsamma. "Ta hem era medborgare, avprogrammera dem för framtiden och ställ dem inför rätta". Ett högst rimligt krav från ett folk som tog striden, men förvägras ett land.
Deras uppoffring för världens länder bör inte underskattas och inte minst ljuder Mahatma Gandhis fredsbudskap: "Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen". En ledstjärna för vår värld där polarisering och hat hotar inte bara mänskligheten utan faktiskt hela vår planet.