Krönika
Där fanns bokhandel, biograf, frimärkshandel samt Emelie Åquist (min mormor) en butik för konstgjorda tygblommor – och där fanns Melanders delikatesser. Som fjunig tolvåring vågade jag mig en dag över tröskeln och bland allsköns märkligheter som grodlår och kanderade violer fann jag en burk med myror i choklad. Med lite god vilja smakade och knastrade det som kexchoklad. Så på skolans Roliga timme i sexan bjöd jag klasskompisarna efter att först ha tvingats sjunga Elvis slagdänga Jailhouse Rock – vilket tyvärr inte bättrade på mitt betyg i musik det minsta.
Så när jag nu tar del av medias spekulationer om vad som ska hända efter pandemin, efter vår trista karantäntillvaro, poppade detta minne upp i skallen. Hur kommer världen gestalta sig? Vilka nya prioriteringar kommer vi att göra? Vårt ensamt snurrande klot där en obönhörligt stigande värme skapar naturkatastrofer av olika slag – inte minst översvämningar när polarisarna kollapsar. FN:s klimatpanel spår 200 miljoner klimatflyktingar när vi närmar oss år 2050. (Europas syriska ”flyktingkris” 2011 framstår som en viskning.) Prognosen som bygger på vad de kallar ovedersäglig forskning – skriver att: ”om vi genast fullgör alla de åtaganden vi gjorde i Parisavtalet men inte på långa vägar har uppfyllt än, är det sannolikt att vi hamnar på omkring 3,2 graders uppvärmning”. En nivå som innebär att jordens istäcken försvinner, att Bangladesh, stora delar av Florida, Hongkong, Shanghai och en skrälldus andra storstäder runtom i världen läggs under vatten – sen får tönten Trump twittra vad han vill. Om ni har lust att sätta morgonkaffet i vrångstrupen så läs David Wallace-Wells nya bok ”Den obeboeliga planeten” där citatet ovan och mycket mer står att finna. Jag lovar, livet blir inte sig likt efteråt.
”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut att förstöra vår jord”, blytunga ord som inledde Rachel Carson ikoniska bok ”Tyst vår” redan 1962.
Skördarna blir näringsfattigare, åkermark torkar ut, skogarna brinner, jordens befolkning ökar samtidigt som snöd vinning och kortsiktigt tänkande från räddhågsna politiker utan andra visioner än att sitta kvar så länge det går brer ut sig. Så vad ska vi äta? Vetenskapen sneglar alltmer på insekterna som proteinrikt komplement i vår nya mathållning. Och myror i choklad är inte det sämsta.