Krönika
Vi var ju överens om att ogilla Black Friday för att motverka överkonsumtion, köphysteri och i förlĂ€ngningen miljöförstöring. VĂ„r överlastade livsstil behöver inga fler kommersiella jippon som fĂ„r spenderarna att rusa som vettvillingar mellan köpcentran och butikskedjor för att inte gĂ„ miste om ett fynd. Men nu har journalisten och författaren Patrik Lundberg skrivit en krönika som rört till det för den medvetna samhĂ€llsindividen. I korthet handlar hans text om den utsatthet han upplevde under sin uppvĂ€xt med ensamstĂ„ende, lĂ„gutbildad mamma. Varje krona vĂ€ndes pĂ„ medan han önskade sig samma prylar och klĂ€der som sina bĂ€ttre bemedlade kompisar, som hyfsade fotbollsskor, Second hand â som ofta framhĂ„lls som en rĂ€ttrĂ„dig vĂ€g för planetens framtid â ger Patrik Lundberg fantomsmĂ€rtor vid blotta tanken. I och med införandet av den nya rean i lagom tid innan den egentliga julhandeln behöver inte lĂ„ginkomsttagare vĂ€nta till mellandagarna, utan kan skrapa ihop ett gĂ€ng julklappar att lĂ€gga under granen till sina barn, sĂ„ att de kan fĂ„ Ă„tminstone nĂ„got av det som stĂ„r pĂ„ önskelistan.
Det hade ingen tÀnkt pÄ förut, innan Lundberg pÄpekade det. Att vi alla Àr konsumenter och att nedsatta priser kan ses som en jÀmlikhetsfrÄga. SÄ nu sitter vi dÀr med vÄr smartphone och darrande finger och vet rakt inte vad vi ska gilla och dela. Ska vi solidarisera med miljön eller de fattiga?
Ingen skugga över Lundberg, i egenskap av etablerad journalist och författare nĂ„r han mĂ„nga lĂ€sare och bidrar till att vidga perspektiven i relevanta frĂ„gor. Han har blivit nĂ„got av en utvald röst för det som avviker frĂ„n medelklass- och storstadsnormen. Men hans subjektiva upplevelser tolkas ibland som objektiv sanning. Min egen uppvĂ€xt pĂ„minner om Lundbergs sĂ„tillvida att jag sĂ€llan fick nytt. Jag Ă€rvde det mesta av mina syskon, köpte jeans pĂ„ Konsum Ă€nda upp i tonĂ„ren och hade inte nĂ„got sparkonto att tala om vid flytten hemifrĂ„n. NĂ€r jag som fjortonĂ„ring skulle gĂ„ pĂ„ disko en fredag stod jag med mina kompisar och glodde in i garderoben, och allt som fanns tvĂ€ttat var en mjukiströja med Mimmi Pigg pĂ„. Oftast nĂ€r jag trĂ€ffat Patrik har han burit kostym, och i likhet med honom klĂ€r jag mig numer bra, men till skillnad frĂ„n honom i praktiskt taget endast second hand. Inte av den anledning han i sin krönika menar â som nĂ„got slags livsstilsstatement, utan för att det tillĂ„ter mig att ha en stor garderob.
Men hur skulle vi ha det med Black Friday? Ăr det av ondo eller av godo? Ska vi trycka pĂ„ tummen eller inte? För klimat- eller klasskampen? Ska medelklassen dubbelskĂ€mmas för sin köpskam eller rentav solidaritetsshoppa för att svensk handel inte ska avskaffa jippot till nĂ€sta Ă„r?
SjÀlv undviker jag helst bÄde köpcentrum och dess motsvarigheter pÄ nÀtet eftersom det ger mig liknande fantomsmÀrtor som Patrik Lundberg fÄr av begagnat. Men jag Àr inte dummare Àn att inse att utbudet i mina bÀsta second hand-butiker stÄr i direkt relation till andras nykonsumtion.
