En rätt smaskig mening. Värd att tänka över – ett par månader eller så. Den lämnar liksom en dörr på glänt mot en bakomliggande, skapande kraft.
Redan vid tolv års ålder tänkte jag så det knakade över livets stora gåtor. Världen var så stor, så stor, så att säga. Skulle solen en vacker dag slockna? Det kunde alstra en existentiell skräck, men oftare (gudskelov) mer som något gigantiskt, förunderligt. Hur kan det vara möjligt för solen att brinna dag ut och dag in – vilket den, enligt vetenskapen, har gjort i fem tusen miljoner år! Blir det aldrig soppatorsk?
Denna vår stjärna i Vintergatans periferi som skänker liv när dess värmande strålar når Jorden efter att den i sin kärna fusionerat över 600 miljoner ton väteatomer med en lika stor mängd heliumatomer. Per sekund! Och att denna livgivande energi driver allt på vår jord; vindarna, havets strömmar, alla växter och djur – rubban! – i ett sinnrikt system där allt hänger samman och är beroende av varandra. Man kan bli religiös för mindre.
Indianhövdingen Chief Seea-athls omsusade tal från 1854 ”De glittrande vatten som rinner i bäckarna och floderna är inte bara vatten, utan våra förfäders blod. Det finns en länk mellan alla skapade varelser … om människan spottar på marken spottar hon på sig själv.” I sanning insiktsfullt i ljuset av dagens forskning. Mot detta står krassa siffror som att 20 procent av världens befolkning (läs: väst) använder 80 procent av jordens energi och materiella resurser. Något har halkat på sniskan som min gammelfaster sa.
Nu inför en miljö under akut hot bjuder naturen själv in oss att fundera kring hur vi människor hanterar denna skapelse, denna gudagåva, detta post Big-Bang eller hur det nu var (för vem kan över huvud taget greppa tanken om vad som i så fall fanns innan? Eller för den delen vad som finns där bortom?). Allt fler menar att det hastar och på bokfronten finns en uppsjö skrifter av välkända klimatdebattörer. Alldeles ny på scenen är Microsoftgrundaren Bill Gates med sin bok ”Så undviker vi klimatkatastrofen”. Han hymlar inte med sitt privata jetplan men klimatkompenserar så det står härliga till. Engagerat och med den borne entreprenörens inställning om att allt är görligt går han punkt för punkt igenom olika problemområden och pläderar av bara farten för den nya generationen kärnkraftverk som en del av lösningen. Det är pedagogiskt och faktiskt hoppingivande i en tid där vi förbrukar 15 miljarder liter olja – per dag.