Knappt sju år efter öppnandet stänger fängelsedörrarna och nyckeln kastas i Mjölkuddstjärnen. Tråkigt så klart, men samtidigt – vem kommer sakna det? Och vad finns att sakna?
Det är det inte många som vet.
Vid öppnandet pratade entusiastiska entreprenörer om ett ställe där Luleåborna kunde komma och hänga, en plats att bara vara på. Men det blev en plats att inte vara på.
För fem år sedan genomfördes en undersökning som visade att endast en femtedel av Luleåborna kände till att det ens existerade. Skulle en ny undersökningen genomföras för att undersöka hur många som tagit del av "nöjespalatset" tror jag inte siffran skulle vara högre.
Det snackades om att satsningen vid Rostbollen kostade närmare 150 miljoner kronor att genomföra. Siktet var högt inställt men missade stans hjärtan.
Och egentligen. Vem vill ta bilen ut till Notvikens handelsområde för att hänga eller gå på nattklubb?
Genom åren har olika visionärer pratat om att göra Alcatraz till Luleås största livescen, till nattklubb, biograf och evenemangspalats. Men förutom några dansbandskvällar och en urspårad halloweenfest 2018 har det inte blivit mycket nöje.
Det har varken gått som en dans eller som på räls.
Paradoxalt nog blev pandemin, som lamslog hela nöjeslivet, Alcatraz stora publiksuccé. Under hösten 2021 hade lokalerna ett konstant flöde av Luleåbor när vaccinationsmottagningen bjöd på starkt. För många blev det enda upplevelsen att bära med sig från stället.
Tråkigt så klart, men inte oväntat.
Aldrig saknad, alltid glömd.