25 lyckligt tindrande mjölkflaskor och The Dominiques

Onekligen är det nog, obestridligen, så att - man har det tämligen glatt och trevligt på Luleå Kammarkörs repetitioner och konserter. Så måste det ju bara vara. Något annat kan man ju i alla fall inte tro, eftersom Kammarkörens 25 medlemmar företedde tydliga tecken att under torsdagskvällens ärkemusikaliska möte med rockärmsess-paret Carl-Axel och Monica Dominique, att likna en samling glada och lyckliga och nyligen buteljerade, men ännu ej urdruckna, mjölkflaskor. Liksom allmänt tindrande, om ni förstår hur jag menar och det är väl klart att ni gör det. Det kära gamla rara paret Dominique, som har varit med i musikaliska sammanhang, allra minst, sedan flygeln uppfanns men som demonstrerar samma glada och pigga nyfikenhet, spelglädje och entusiasm nu som de säkert gjorde första gången de spelade fyrhändigt tillsammans, har en rörande liten egenhet när de tackar för applåderna. Då reser de sig, fattar varandras händer och bugar - djupt - mot publiken. Det känns innerligen artigt och inlevelsefullt. Ungefär som torsdagskvällens musik, där repertoaren väsentligen bestod av en palett av diktare, vars texter arrangerats av The Dominiques, och som nog kunde upplevas som mycket artigt och mycket disciplinerat tuktat. Men - även som skojigt och rejält spelevinker- och busgamängmässigt. En flyhänt version av Chick Coreas Spain växlades mot Orsa-polskor; John Donnes No Man Is an Island (varifrån Hemingway hämtade titeln till For Whom the Bell Tolls - Klockan klämtar för dig); Erik Lindegrens Snöflöjt (den med "tiden snöar från träden" ni vet - SÅ KLART att ni vet) hade en djupsolid solistinsats från Eva Plumppu (andra sådana under kvällen var Hans Eric Östers i R.L. Stevensons Romance och Helena Sandströms i Ingrid Sjöstrands Jag vill gå lätt på jorden). Ett par texter av Sandro Key-Åberg poängterades, ett Ward Swinglearrangemang av All the Things You Are underströks och själva konsertstarten var en spröd åkallan av Now Is the Month of May, av 1500-talspoeten Thomas Morley. Ibland satt Kammarkören på rad och lyssnade till The Dominiques. Ibland satt de och lyssnade på Kammarkören. Någon gång satt Carl-Axel ensam och avlyssnade Monica och kören. Och vid andra tillfällen samarbetade de allesammans och unisont. Tyvärr var det lite onödigt glest i bänkraderna i stora salen på kulturhuset men - kanske får man skylla på The Merry Month of May där. I varje fall får man lov att tacka - det rara gamla paret Dominiques och de 25 lyckligt tindrande mjölkflaskorna i Kammarkören. För ett allsidigt kreativt och absolut lyckostigt genomfört samarbete. 999 + 1 - Jättestort tack-så-mycket! I vilket även körmedlemmarna Nathalie och Mats ska känna sig starkt delaktiga, för sitt korrekta konferenciersskaps skull. Bör ej glömmas bort, nej!

25 lyckligt tindrande mjölkflaskor och The Dominiques - i fint samarbete