Hans essäer och reportage från 1990-talet och framåt är fortfarande aktuella. Nu finns tre av Stefan Jonssons tidigare böcker samlade i en omkring 600 sidor tjock utgåva Världen i vitögat med nyskrivet förord. Den första De andra kom 1993 och var resultatet av författarens vistelse i USA. I boken som är skriven i reportageform söker han svaret på frågor kring hur det mångkulturella samhället ska kunna existera. Andra platser från 1995 är en samling essäer med resonemang om hur människans identitet skapas. I den tredje boken som heter Världens centrum är kartan utgångspunkten för essäerna om globaliseringen. <br>För att kunna förstå världen och det mångkulturella samhälle vi lever i behövs både historiska tillbakablickar, skarpa analyser och ögonvittnesskildringar av det som händer nu och runt omkring oss.<br>Som reportage betraktat är bokens första del, De andra, en nyttig och tankeväckande påminnelse om konflikter i 1990-talets USA, men ännu mer om det ohyggligt svåra i att bygga ett samhälle för människor från skilda kulturer och miljöer där alla är lika mycket värda och har samma rättigheter.<br>Stefan Jonsson för samtal med en rad intressanta människor. Inte bara forskare utan också författare och litterära gestalter får komma till tals. Förutom att det blir mer spännande kan vi med hjälp av deras livsöden bättre förstå hur människor och samhällen formas av historien. Hur viktig platsen vi föds och växer upp i blir för vår kulturella identitet.<br>Kanske är jag själv en sådan där imperialistisk nostalgiker som Stefan Jonsson skriver om i avsnittet som heter Att tänka spektralt och handla globalt ? man sörjer något som man själv bidrar till att förinta. En sådan som förenar två delar av universum, den moderna med den primitiva, ursprungliga, genom att placera den afrikanska skulpturen i ebenholts på hyllan vid telefaxen.<br>Efter läsningen känner jag mig möjligen lite som författaren själv gjorde när han bevistat den stora FN-konferensen om social utveckling i Köpenhamn 1995. Han skriver om hur han ger upp försöken att begripa världen med hjälp av tiotusentals sidor dokument och protokoll från världens alla hörn innan han ens har försökt. Han lämnar alltsammans på hotellrummet när han konferensen är slut. Det skulle ju ta halva livet och när kartan blev färdig skulle den vara föråldrad, skriver han.<br>Till skillnad från Jonssons pappershög på hotellrumsgolvet är Världen i vitögat ändå gripbar och för det mesta ett rent nöje att läsa för att den är så välskriven och därför att han är så kunnig. Problemen kvarstår dock. I det mångkulturella samhället lever människor allt mer segregerade. Den europeiska rasismen växer sig starkare. Hem sprängs i luften. Gränser förflyttas. När platser beger sig på drift finns det inte någon nation, kultur eller stat längre att förankra historierna och berättelserna i. Det som ger oss identitet.<br>?Identiteterna måste i varje fall omprövas, man måste se om de ännu passar?, säger den kvinnliga traktorföraren i pjäsen Den kaukasiska kritcirkeln från 1978 på stadsteatern i Göteborg. Stefan Jonsson såg pjäsen som ung gymnasist. I samlingsverket Världen i vitögat visar han hur han har gått vidare och utvecklat tesen.<br>
