Allt han tar i blir då denna prosaväv där läsaren tillslut känner sig som inslaget. Det är ganska sagolikt, även om det inte alltid är genialt, det är mera amerikanskt effektivt och gör pratsamheten till en konst.
Rapport från insidan är den andra och relativt fria delen av den självbiografi som inleddes med den förvånansvärt platta Vinterdagbok (2013), en minnesbok som utgick från den åldrade författarens märkta kropp. Den här gången låter han jaget få lite mer distans. Inledningsmeningarna är nu magnifika: ”I början var allting levande. Minsta föremål var utrustat med ett klappande hjärta och till och med molnen hade namn”.
I bokens inledning får vi följa den judiske gossen genom 1950-talets Amerika, en ömsint skildring i skuggan av en svikande fadersgestalt och föräldrarnas krisäktenskap. Därefter väljer Auster att gestalta stora filmer och minns sina unga reaktioner på dem (i en avslutande Albumdel finns rika bildsekvenser från filmerna) och del tre är kärleksbrev från en ung man, ungefär så pinsamma som sådana brukar vara.
Alltså ingen rak berättelse, all berättarglädje till trots, mera en inifrånskildring med repliker, dialoger och scener som lagrats under ett helt liv. Ett Amerika filtrerat genom Austers sinne och kropp. En stor redogörelse för vad som formar modernitetens människa, vad som skapar våra allmänbegrepp och referenser, filmer inte minst. När Auster såg Jag är en förrymd kedjefånge formades hans (något komplicerade) inställning till samhälle och moral. Och som barn kan han inte riktigt förstå att de tecknade filmerna inte svarar mot någon verklighet i världen omkring honom.
Slumpen, tillfälligheten spelar stor roll, där finns det oväntade som motiverar skrivandet. Så är det ofta hos Auster, den där känslan att bara den värld som plötsligt uppenbaras är värd sin skildrare, det andra är ju redan ockuperat. Och kronologiska rapporter är inte litteratur. Fast där bryter den avslutande bildsamlingen mot slumpens upptäckarglädje, lika engagerande som en trist Wikipediasida. Austers författarskap är stort, men också hisnande ojämt.