Är det meningen att två personer ska leva tillsammans hela livet? Trots allt går hälften av gifta par skilda vägar till slut.
Ja, det är några av frågeställningarna som väcks i pjäsen Bäst före? – Om kärlekens hållbarhet som hade premiär på Norrbottensteatern i lördags.
I centrum för historien står ett gift par. En dag packade mannen sina bruna väska och lämnade hemmet medan barnen lekte i trädgården. Nu möts paret i väntrummet för en tid hos en parterapeut. I återblickar får publiken möta mannen och kvinnan, från förälskelsen till den dag förväntningarna på relationen svalnar och bråk om smulor, städning och tvätt smyger sig in i vardagen.
Futtigheter blandas med stora livsfrågor. För vad är kärlek, egentligen? Vilka krav kan man ställa på sin partner och vilket ansvar har man själv?
Stort inflytande på berättelsen har den tyske psykoanalytikern och filosofen Erich Fromm och den amerikanske författaren, feministen och aktivisten Bell Hooks, förutom bandade intervjuer med människor från norr till söder som spelas upp.
Erich Fromm som är författare till boken Kärlekens konst, menar att kärlek, likt att lära sig spela ett instrument eller snickra, kräver övning. Det är en viljehandling som måste ske i full frihet. Målet är att bli en givande människa, för den som ger, inte tar, är rikast i världen. Hooks å sin sida har ett feministisk perspektiv på kärleken, där patriarkatet sätter käppar i hjulet för en jämställd kärlek. Där maktrelationen man/kvinna i ett patriarkalt samhälle aldrig kan vara livskraftig.
Det är intressant, ytterst allmängiltigt och viktiga frågor som väcks under denna helaftonsföreställning. Däremot väcks frågetecken runt vissa val av gestaltningen. Putslustiga musiknummer och flamencodans får visserligen publiken att dra på smilbanden, men ställer sig i vägen när frågorna bränner till. Det blir splittrat och det djup pjäsen kunnat bjuda på försvinner lika snabbt som en scrollning i facebookflödet.