Angelina Jolie gör en kvinnlig Jason Bourne

Aah, det kalla kriget. Minns ni? En tid då man slapp oroa sig för någon annan global uppvärmning än den som kunde orsakas av kärnstridsspetsar och öka från 25 till 2.500 grader på en mikrosekund. Salt är som om en manusförfattare legat i koma sedan 1982 och sedan vaknat med en filmidé. En idé som inkluderar en tvättäkta avhoppare, ett koppel hjärntvättade KGB-agenter och sovjetiska, förlåt, ryska kärnvapen som i praktiken redan är på väg genom luften. Och en tvättäkta amerikansk hjältinna. Eller? Är Evelyn Salt verkligen den hon utger sig för? Vem, som bioaffischen så retoriskt frågar oss, är Salt? Ja, Angelina Jolies Salt är faktiskt en riktigt engagerande rollfigur, mer mångbottnad än en jordgubbstårta. Ovissheten om hennes drivkrafter, och Jolies personliga utstrålning - en blandning av sött och Salt - räcker med råge till för att vi ska förlåta filmens brister. Brister som framför allt består av den unkna kallakrigstematiken, en räcka slitna actiongrepp och några rätt skrattretande logiska tavlor. (Hur gör Salt för att tokblåsa CIA, FBI, polisen, hemvärnet, lottakåren, hundpatrullen och resten av USA:s skarpaste antiterrorhjärnor? Tar på sig en svart peruk. Smart!) Men lita på att vi inte sett det sista av Evelyn Salt. Filmen slutar, förstås, med en början. Och nu kommer det inte dröja länge innan vi får se det enda logiska resultatet av två franchiser med samma premisser men motsatt kön: "Salt vs Bourne".