Direkt från Paris steg hon ned i Torneå, Rivierabrun i strandklänning och guldskor - Viktoria Tolstoy. Och in på ett fullsatt Musikkitalo, för att öppna Kalottjazzen & Bluesfestivalen i Haparanda/Tornio. I två angenäma set bjöd La Tolstoy på snygga låtar och hela sin paranta jazzapparition. Som på något sätt är högst osvensk. Därför att hon inte försöker verka amerikansk: i uttal, framtoning och sångstil.Hon är helt enkelt sig själv, och i det avseendet borde hon vara en rollmodell och stilikon för både sångerskor och unga kvinnor av idag.Jag beundrar henne, för hennes kapacitet och för hennes mod.Viktoria Tolstoy är en suverän tolkare av ballader: Absentee (av hennes pianist Jacob Karlzon) är en mirakulöst vacker tolkning av en mirakulöst vacker sång, en blivande standardlåt och klassiker. Ett knippe andra downtempo-nummer, till exempel Princes Ti amo, corazón, befäster hennes mästerskap på det området.Synd att hon har svårt för riktig belting och att hon saknar svärta i rösten. Det gör de bluesigare numren mer till propra uppvisningar än mörka rysare.Men man måste beundra Viktoria Tolstoy - på gott och ont är hon en helgjuten konstnär, intelligent och ambitiös utöver det vanliga.För att citera hennes välfunna hälsning till den entusiastiska publiken, när hon hade upplysts om mångas svårigheter med svenskan: "Kiitos very much!"
