<STRONG>Direkt från Paris</STRONG> steg hon ned i Torneå, Rivierabrun i strandklänning och guldskor ? Viktoria Tolstoy. Och in på ett fullsatt Musikkitalo, för att öppna Kalottjazzen & Bluesfestivalen i Haparanda/Tornio. <BR>I två angenäma set bjöd La Tolstoy på snygga låtar och hela sin paranta jazzapparition. Som på något sätt är högst osvensk. <BR>Därför att hon inte försöker verka amerikansk: i uttal, framtoning och sångstil.<BR>Hon är helt enkelt sig själv, och i det avseendet borde hon vara en rollmodell och stilikon för både sångerskor och unga kvinnor av idag.<BR><STRONG>Jag beundrar henne</STRONG>, för hennes kapacitet och för hennes mod.<BR>Viktoria Tolstoy är en suverän tolkare av ballader: Absentee (av hennes pianist Jacob Karlzon) är en mirakulöst vacker tolkning av en mirakulöst vacker sång, en blivande standardlåt och klassiker. <BR>Ett knippe andra downtempo-nummer, till exempel Princes Ti amo, corazón, befäster hennes mästerskap på det området.<BR>Synd att hon har svårt för riktig belting och att hon saknar svärta i rösten. Det gör de bluesigare numren mer till propra uppvisningar än mörka rysare.<BR>Men man måste beundra Viktoria Tolstoy ? på gott och ont är hon en helgjuten konstnär, intelligent och ambitiös utöver det vanliga.<BR><STRONG>För att citera </STRONG>hennes välfunna hälsning till den entusiastiska publiken, när hon hade upplysts om mångas svårigheter med svenskan: ?Kiitos very much!?
RECENSION
<P>Viktoria Tolstoy<BR>Jazz och bluesfestivalen<BR>Torneå </P>
