Efter att ha släppt sin debutplatta har det Malmöbaserade bandet Apolonia varit ute och har turnerat under årets gång i Sverige. Under onsdagskvällen var det dags för Luleå att bli bombarderat av balkanmusik och baktakter när åtta av nio medlemmar av bandet spelade vid baren på Kulturens hus.
Det var ett färgstarkt och slagkraftigt musikaliskt gäng som gick upp på den lilla scenen, med sprudlande av kreativ energi visade dem vad de gick för. Sångaren och bandets låtskrivare Ida Gustafsson såg ut som en cirkusdirektör och hela bandet såg ut som ett hippiekollektiv. Hippiekollektiv brukar oftast associeras med frihet, glädje och kärlek och det är just det vad bandet utstrålar. Dessa känslor framförs på ett otroligt melodiskt sätt av bandet.
Den energi som bandet utstrålade var utan dess like. Få konserter jag har gått på utstrålar samma kärlek till musik. Senast jag upplevde någonting liknande var när jag såg bob hund spela live på Arvikafestivalen 2009.
Låtarna som spelades var en välkoreograferad samling från deras platta Lockar och Skägg. Deras låtar är en blandning av mörk kabaré, balkan, sjömansvals och en handfull andra diffusa genrer. Man kan jämföra Apalonias musik med band som Hoffmaestro och The Cat Empire. Dock kommer inget av dessa band ens i närheten Apalonias scenintensitet. Den är, helt klart, en klass för sig.
En väl utförd spelning ska, enligt mig, innehålla folk som älskar att spela musik och bra låtar. Det är inte svårare än så. Dessa kriterier fyller Apolonia med råge. Redan under den första halvan hade de dragit igenom ett gäng låtar med en sån otrolig energi att jag kommer att ha sömnsvårigheter i en vecka. Det var helt klart en av årets bästa konserter på Baren-scenen.
Mellan låtarna berättade Ida och hennes gruppmedlemmar och landet Apolonia. Ett sagolikt land där det verkar hända underliga och sagolika saker. När jag tänker på det landet får jag samma känsla som jag fick under spelningens gång. En intensiv känsla av glädje.