Han skriver så nära och sårbart att läsarna gråter. Som barn upplevde Kristian Gidlund berättandets magi när pappa högläste ur Astrid Lindgrens "Mio min Mio".
Den 30 juni gjorde han debut som sommarpratare i radion. Men många är redan väl bekanta med Kristian Gidlund, via hans blogg och boken "I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början", där han oförställt berättar om sin kamp mot cancern.
Skrivandet tar stor plats i hans liv, men läsningen har varit minst lika viktig. När han tipsar om böcker är spännvidden stor: från Thea Obrechts "Tigern i Galina" till Jakob Wegelius barnbok "Legenden om Sally Jones". Suget efter bra berättelser har han med sig från barndomen.
- En av mina viktigaste upplevelser som barn var när pappa satt på sängkanten och läste "Mio min Mio" för mig. Han var bra på att läsa böcker min pappa.
När pappan hade läst klart bäddade han ner sonen, släckte och gick ut ur rummet.
- Sedan gick han in i min äldre systers rum och läste samma berättelse, fast längre fram i boken. Om jag låg tyst i sängen och inte rörde mig så mycket så kunde jag lyssna också. Det hördes ganska dåligt - men var så mysigt.
Astrid Lindgrens sagor har präglat honom - kanske mer än han från början förstod.
- Jag har alltid varit trygg i skogen. I "Mio min Mio" och "Bröderna Lejonhjärta" är skogen och naturen väldigt nära - även fast det är ganska obehagliga berättelser på sina ställen är kontentan ett lugn. I mitt skrivande i dag återkommer jag ofta till naturen och i döden ser jag skogen.