Därute i mörkret står Lenin i form av en monumentalskulptur med blicken någonstans i fjärran. Men inne i det stora konstmuséet vid torget är det upplyst och varmt. Muséet vill vara ett aktivt kulturcenter och den här kvällen har man dukat upp en intressant och märklig kompott. Jag hänger av mig i den väldiga vestibulen och börjar kulturminglandet tillsammans med Archangelsks intelligentia. Toner av en sitar svävar runt i utställningshallen. Bland naturalistiska oljemålningar av nordryska landskap och bondeporträtt sitter musikern Mikhail Tjerenkov och sprider österländsk ro och mystik. I ett kalt utrymme intill står tre damer vid ett bord och demonstrerar parfymer och kosmetiska produkter. Den udda kommersen blir i sammanhanget till en omedveten performance. <SPAN class=mr>Publiken medverkar </SPAN>En verklig performance eller happening bjuder dansaren och multikonstnären Nikolaj Schetnev på i salen intill. Just nu har han iklätt sig rollfiguren Klaus Klein, en sorts professorstyp med stora glasögon, en man som gör vad som faller honom in. Han balanserar högt uppe på en trappstege, intervjuar publiken om diverse saker, klättrar upp på en kvinnlig bronsskulptur och brister sedan ut i virvlande dans. Publiken bjuds in att medverka. Och minsann, där sitter chefredaktören på en av stadens största tidningar och spelar mungiga och sjunger vilda rosslande sånger. Några glada studenter ligger på golvet intill skylten "vilorum". En lokal dokumentärfilmare kommer fram och erbjuder lite informell vodka, kvällen till ära. Den lilla festsalen längst in i muséet är ikväll inredd till intim jazzklubb. Här har gitarristen och musikprofilen Tim Dorofeev satt ihop ett mixat musikprogram. Kvällen inleds med hans konstellation Moon Far Away, en folkjazzgrupp med två vokalister som bjuder på långsamma svävande sånger. Det är mörkt och fullsatt i salen, på golvet sitter en grupp rastaungdomar med dreadlocks och mjukiskläder. När jag lite senare återvänder har nya musiker äntrat scenen. Det är dags för Tims bluesband, samspelta gamla kompisar som glider ut i smärtsamt vacker bluesjazz. På skoj slänger klaviaturspelaren ut några folkmusikfraser som de andra musikerna improviserar runt innan de återvänder till bluesen. Vid de små borden sitter den välklädda publiken och smuttar ur tekoppar och vinglas. Man sträcker på benen, kollar utvecklingen i Schetnevs performancestudio och glider runt bland tavlorna. Stämningen är vänlig och avspänt familjär, som det brukar vara i den lilla provinsstaden med "bara" 360.000 invånare. Senare under veckan träffar jag Nikolaj Schetnev och Tim Dorofeev för att tala om kulturlivet i Archangelsk. För fyra år sedan startade Nikolaj och ett par vänner Centre of Contemporary Dance & Performance. De anordnar internationella dansfestivaler i Archangelsk, med medverkande grupper från hela Europa och USA. Den breda publiken har börjat uppskatta nutida dans, och sakta men säkert har stadens kulturmyndigheter också fått förtroende för arrangörerna, börjat samarbeta och skjuta till pengar. <SPAN class=mr>Osannolikt populär </SPAN>Tim Dorofeev var med i det avantgardistiska storbandet Archangelsk, lett av saxofonisten Vladimir Rezitsky. 1983 drog Rezitsky igång en årlig festival för experimentell jazz. Den osannolika avantgardistiska festivalen här uppe i den ryska provinsen har vuxit sig populär genom åren. Det är en samlingsplats för stadens kulturintresserade, som kanske inte i första hand lockas av den extrema musiken, men mer av arrangemanget och händelsen i sig. Rezitsky dog 2001, men festivalen lever vidare med nya arrangörer. Tim Dorofeev fortsätter Rezitskys arbete med att berika stadens kulturliv, och berättar entusiastiskt om etnofestivalen och bluesfestivalen som han dragit igång. Om somrarna kan man i Archangelsk råka ut för oförklarliga händelser, bevittna märkliga upptåg, kanske stöta på nakna människor. Det handlar då troligen om den årliga internationella gatuteaterfestivalen, som startades 1990 av den legendariske teatermannen Viktor Panov. De tre festivalerna i Archangelsk - gatuteaterfestivalen i juni, dansfestivalen i juli och jazzfestivalen i oktober står för avantgarde och nytänkande. Archangelskområdet brukar annars räknas till Rysslands hjärtland, med långa kulturella traditioner - körsång, berättande, hantverk och så vidare. Men kanske är just traditionen och periferin grogrunden för ett spännande samtida kulturliv? Tanken kommer naturligt när man en kväll strövar runt i Arkhangelsks konstmuseum, bland oljemålningar, sitartoner och nutida jazz.
