<P>Enligt vissa nådde Björn Skifs kulmen av sin karriär som Rutger Jönåker i filmen Strul medan andra kanske minns honom bäst som byggnadsglad pajas i Drömkåken. Han har fyra välfyllda decennier i ryggen och har varit med om både en osannolik förstaplats på amerikanska singellistan såväl som en ännu osannolikare David Hasselhoff-cover. En gammal räv, helt enkelt. <BR>- Man kan nog inte bestämma sig för att hålla på så här länge, säger Björn Skifs. Till syvende och sist är det publiken som bestämmer, men det är klart man behöver lite tur också. <BR><SPAN class=mr><BR>Fortfarande populär<BR></SPAN>I helgen intar han Kulturens hus och populär är han fortfarande, biljetterna till hans två konserter sålde slut på mindre än en timme. <BR><STRONG>Vågade du hoppas på att du skulle bli så här stor för 40 år sedan?</STRONG> <BR>- Nej, då tänkte man ju inte längre än vad näsan räckte. Det fanns inte en chans att jag skulle tänka så när jag var 19. Fast jag har aldrig haft någon panik över att det skulle ta slut. Det är bara att köra på så länge det räcker, jag tror man får vara lite fatalist om man ska hålla på i den här branschen. Men i fortsättningen tänker han mest satsa på musiken. <BR>- Jag har lärt mig en del av mina misstag och nu vet jag bland annat att jag inte ska vara programledare i TV. Det är inte min grej. Och några fler filmer lär det inte heller bli, inte som jag känner nu. Fast filmerna var inget misstag, det är mer att man inser sina begränsningar på ett annat sätt när man blir äldre. Kanske blir man också fegare. <BR><BR><SPAN class=mr>Levande publik<BR></SPAN>Det blir alltså inga fler framträdanden på vita duken men i TV kommer han redan i vår att medverka i ett nytt humorprogram. Fast sen blir det då bara musiken. <BR>- Det känner man särskilt när man åker ut på en sån här turné som vi gör nu. Det här med att stå inför en levande orkester och levande publik, det är det som är min grej. Det blir heller ingen mer melodifestival, det lämnar han över åt yngre förmågor, men även om det är ett avslutat kapitel för Björn så är det just schlagerfestivalen som blivit ett av hans mest ihågkomna framträdanden, när han inför miljontals TV-tittare snubblade på orden och sjöng "röppni fälls" istället för "trivs med mitt jobb". <BR><STRONG>Vad minns du av schlagerfestivalen 1978?</STRONG> <BR>- Haha, jag minns väl naturligtvis det som de flesta kommer ihåg, att det gick åt helvete med texten. Men den fadäsen har jag kommit över nu, även om jag blir påmind om den hela tiden. Det är synd om man ska bli hågkommen för en sån grej, säger han och skrattar. <BR>- Men jag minns också att jag kände en viss frustration när jag var där, för då upptäckte jag att det inte handlade ett skit om musik utan att allt egentligen bara handlade om pengar. <BR><STRONG>Men man får väl ändå säga att du själv är en del av just den industrin i dag, hur ställer du dig till det?</STRONG> <BR>- Ja nog är jag det, säger han. Men det är lite andra förhållanden i dag, man fick fler chanser då. Någonstans är jag glad att jag kämpade på då när jag gjorde det, i dag får nya artister bara en chans och om det inte går bra så är det bara "in med nästa". Så känns det i alla fall och det tycker jag är tråkigt. Man måste få möjligheten att treva sig fram. Annars är det väl bara att konstatera att han har trevat sig fram till att bli en av Sveriges riktigt folkkära artister, men inför begreppet folkkär ställer han sig frågande. <BR>- Jag har väl varit en officiell person under större delen av mitt vuxna liv men folkkär vet jag inte riktigt vad det betyder. Det är klart folk kommer fram och snackar och det tar jag som uppskattning. Fast det är inte så farligt ofta det händer, svensken är ju rätt reserverad.</P>
