Bara okej - ingenting mer

Kasabian har ett tjockt distat ljud som smörar in hela ljudbilden, såväl trummor som den enformiga engelska accenten, i något slags klet. Det här är deras andra skiva och det låter som 70-talsrock blandat med Primal Scream (särskilt i låten Stuntman). Det är episkt och i sina bästa stunder är det ganska snyggt.
Men själva låtarna är i grunden inte så roliga och jag kommer nog aldrig få för mig att lyssna på den här skivan igen. Särskilt inte balladen British Legion som är torr som mylla.
Det räcker inte med att kännas bara okej och ingenting mer. Det krävs mer.