Indiana Jones-äventyret Jakten på den försvunna skatten och skräckisen Alla helgons blodiga natt är filmer som normalt inte förknippas med Ingmar Bergman. Ändå hör de till dem som filmkritikerna Hynek Pallas och Jane Magnusson, samt journalisten Fatima Varhos, hittat i Ingmar Bergmans så kallade vhs-rum på Hammars.
- Där finns några tusen videofilmer som inte katalogiserats och det är väldigt mycket populärkultur. Samtidigt hade Bergman en livstidsprenumeration på Triangelfilms filmer. Hans vhs:er är som ett tvärsnitt av videobutikerna vi som är födda på 70-talet gick i på 80-talet, säger Hynek Pallas.
Generellt filmfokus
Fynden i vhs-rummet födde programidén "Bergmans video", ett filmkulturellt program som inte handlar om Bergman och hans filmer, men där de gett uppslag till olika teman.
- Vi tar avstamp i Bergmanramen men kommer att ha ett mer generellt filmfokus. Vi har kontaktat regissörer som finns representerade i videosamlingen, men vi träffar även sådana som inte finns i arkivet, som är verksamma i dag.
Hur har ni valt ut filmerna?
- Vi har helt enkelt gått igång på olika saker. Både väldigt breda namn och smala. Det ser lovande ut med en bra blandning av skådespelare och regissörer, säger Hynek Pallas.
Eva Beckman, programchef för kultur och samhälle på SVT, bekräftar att Bergmans video är planerad att sändas i sex entimmesavsnitt under 2012. Och att "mycket stora internationella namn", ännu hemliga, är aktuella.
- Jag älskade idén från första början. Det kommer att bli en väldigt exklusiv filmserie från Bergmans hem på Fårö, med stort internationellt intresse, säger hon.
Ingmar Bergmans namn fungerar fortfarande som en dörröppnare i kontakten med internationella filmskapare, och att inspelningen är förlagd på Hammars, "demonregissörens" privata hem på Fårö, lär inte vara utan lockelse.
Är suget efter Bergman lika omättligt som vi svenskar tror?
- Ja, framförallt internationellt. Men även Sverige skulle må bra av mycket mer Bergman, men presenterad på andra sätt än hittills. Det är kul att ta död på den här föreställningen om att Bergman bara såg 16 mm-filmer på sin privata biograf, säger Hynek Pallas.