Lars Henrikssons debattbok Slutkört inleds med en vision: en så kallad "kontrafaktisk historia" om vad som kunde ha hänt om man inte hade avvecklat varven i Göteborg utan i stället utvecklat dem till "ett centrum för utveckling och produktion av vind-, våg- och tidvattenkraft liksom andra förnybara energikällor". Genom denna vision vill Henriksson få oss att förstå vikten av att tänka annorlunda och se möjligheter där vi annars ser problem. Han har själv jobbat som bilarbetare på Volvo personvagnars monteringsfabrik i Torslanda sedan 1970-talet, och har ett inifrånperspektiv på bilindustrin och de problem den för med sig - men också på dess förtjänster.
Henrikssons förslag är därför att ställa om bilindustrin till en klimatanpassad produktion. En sådan omställning skulle innebära en dubbel vinst: dels skulle vi minska det största hotet mot miljön, massbilismen, och dels skulle vi tillvarata den kompetens som finns inom industrin. "Mycket talar för att just bilindustrin är särskilt lämpad för att ta täten när det gäller att ställa om samhället från en fossilberoende till en hållbar ekonomi, det skulle i så fall förvandla den från en tung del av vår tids största problem till att bli en drivkraft i lösningen", skriver Henriksson och tillägger lite längre fram: "Att låta en sådan fantastisk produktionsapparat gå under vore ett oförlåtligt slöseri".
Slutkört är en bok om bilindustrin och bilismen men i lika hög grad en bok om klimathotet, och samtidigt ett slags pamflett om den fackliga och politiska kampens betydelse för förändring. Bäst är Lars Henriksson när han slår hål på myterna om "den gröna bilen". Satsningen på miljöbilar kommer, enligt Henriksson, att äta upp sig själv. "Trafiken på vägarna fortsätter nämligen att öka i snabbare takt än utsläppen per bil minskar". Med skärpa kritiserar han också världssamfundets märkliga tandlöshet när det kommer till miljöproblemen, och framhåller marknadsliberalernas dubbelmoral när de å ena sidan motsätter sig statliga ingripanden men samtidigt förespråkar stöd till fordonsindustrin när krisen slår till. "Den som i mitten av 00-talet sagt att den amerikanska regeringen skulle ta över General Motors inom några år skulle ha blivit utskrattad. När GM sedan kollapsade i sin regerings ovilliga armar och Obama plötsligt satt som största aktieägare i bolaget var det plötsligt det enda som var möjligt ..."
Som Lars Henriksson mycket riktigt påpekar är det absurt vilken handlingskraft som mobiliserades vid den ekonomiska krisen och i "kriget mot terrorn" ("då regeringar världen över, på order av USA:s finansdepartement, kunde spärra bankkonton ner till individnivå") jämfört med den handfallenhet alla visar inför klimathotet, "som i dag är värre än något krigshot någonsin har varit".
Henriksson föreslår därför en daglig miljörapport i media. "Hur mycket mer relevant för våra liv hade det inte varit med Dagens Klimatrapport där dygnets koldioxidutsläpp noterades, förändringen av växthusgashalter följdes i detalj och omställningar av produktionen redovisades, än att som i dag få höra hur många promille Stockholmsbörsen gått upp eller ner eller hur NASDAQ-indexet utvecklats de senaste minuterna?"
Boken tar inga omvägar utan siktar rakt på vår livsstil och hur den påverkar klimatet. Kanske hade den vunnit på en fokusering av debatten kring miljöbilar och alternativa bränslen samt den brännande frågan om varför våra regeringar tycks blunda inför klimathotet.
Liksom boken inleds med en vision slutar den också med en: Lars Henrikssons förslag om en Folkrörelsernas kommitté för klimatomställning och arbete, en demokratiorganisation vars verksamhet skulle genomsyra hela samhället, från kommuner och landsting till landets arbetsplatser. "Personligen tror jag att [en omställning av samhället] bara kan ske genom att kapitalintressena antingen slår tillbaka de folkliga krafterna med katastrofalt resultat för människor och natur eller att de besegras för gott genom att de arbetande tar makten i samhället och över produktionen", skriver Henriksson.
Det är synd och kanske lite onödigt att vissa förmodligen kommer att läsa hans idéer som högtravande och flummig vänsterretorik. Samtidigt är frågan i vilken mån man kan anklaga någon för att vara flummig om vi nu "står inför den största omställningen i mänsklighetens historia", som författaren faktiskt vill göra gällande att vi gör.