Blues från Skurholmen

Björn Sjöö satt bakom klaviaturen och spelade så besatt på tangenterna som om han vore transformerad till horkvarteren i New Orleans Storyville, vid pass 1917. Tobias Lindvall spelade munspel så blodet rann (nja, men man kunde i alla fall föreställa sig det), Urban Nilsson var stadigt trygg vid basen liksom Katarina Pettersson bakom trummorna och så duellerade slutligen gitarristerna Anders Wedin och Anders Öhlund å det hjärtligaste, med varandra. Och majoriteten av dem kom från Skurholmen. Detta var Anders and The Blue Minds, nygammalt bluesgäng i stan, på en ny bluesscen i stan - Kafelinos, som annars brukar sysselsätta helt andra musikaliska utövare. Inte några överväldigande publikmassor för de hedervärda arrangörerna i Svartöns blues och de hade för övrigt inte heller fått plats. Men trivselfaktorn började liksom ympas in i det ganska begränsade (à la större vardagsrum) utrymmet och man kan ju även slå till och kalla plejset för intimt. Godmodigt sävlig och bitvis blixtrande blues och rock blev det i alla fall gott om. Blues- och rockmaestros som Albert King, Little Willie John, "Big Boy" Crudup, Fats Domino och andra oundvikliga historieberättare vittjades på sitt material. Och det var alltid läge för Reconsider Baby, eller för en Full Time Lover att kasta sig ombord på ett Mystery Train eller rakt in i en Black Limousine och till sist bara utbrista i ett vilt Stop Using Me och vilset undra Who’s Been Talking. Innan vilken Pretty Woman som helst kunde avsluta med att känna sig Sick and Tired.