Ryktet om bokens död är överdriven, den slutsatsen kan man dra av den diskussion om bokens framtid som arrangerades i stadsbiblioteket på tisdagskvällen.
Panelen bestod av förläggarna Peo Rask, Luleå och Susanne Hamilton, Stockholm samt bokhandlaren Lars Lindberg, Kiruna. Diskussionen kom därmed att domineras mer om bokförläggares överlevnad än om bokens, må vara att frågorna är förknippade. Tillvaron är tuff under jätten Bonniers skugga och, för att citera en man ur publiken "som liten förläggare får man vara glad om man ens får finnas till".
Till det talades det en del om vikten av att alla läser, även det en annan fråga än boken och dess överlevnad.
- Vi måste få igång läsandet och ge folk texter i det format de vill ha dem, sade Susanne Hamilton.
Det inkluderar e-böcker, smarta telefoner, läsplattor och bildskärmar. För ordet sprids oavsett den tryckta bokens öde, där fanns optimism.
Peo Rask oroade sig inte så mycket för boken, det säljs ju massor av bokböcker, som för god litteratur och lyrik.
- Men boken kommer aldrig att dö. Och jag är inte bitter, snarare envis och tjurskallig, sade han.
Bokhandel i Kiruna
Lindberg är en drivande medlem i den förening som startat bokhandel i Kiruna, en bokhandel som hittills är en succé ("jag kommer att bli miljonär vid årets slut"). Han slog fast att det inte är dags att sörja bokens död, lika lite som papperstidningens.
- Man ska inte ta ut sorgen i förskott, sade Lindberg och förklarade senare att:
- Det är kul att gå i en bokhandel, att se, lukta och resonera samt göra en upptäckt.
Internet är inget hot, snarare tvärtom. Det hjälper folk att hitta böcker och ger små förlag en bättre chans att överleva. Men det krävs "entusiasm, passion och lust" för att arbeta med bokutgivning, enligt Hamilton. Och som hon påpekade, boken är bättre lämpad för läsning i sängen och badet (hon glömde dass).
Diskussionen om bokens framtid arrangerades av Publicistklubben i Norrbotten i samverkan med biblioteket. Kvällen inleddes med en monolog av skådespelaren Anton Raukola.