Bomärken och historiskt detektivarbete

Redaktör: Thomas Åkerlund Stadsarkivets årsbok Stadsarkivets årsbok är en oas för den som är intresserad av Lulebygdens historia. Utgåvan för 2006 står sig väl i jämförelse med tidigare årgångar. Detta är inte förvånande eftersom de flesta författarnamn går i repris från tidigare år. De ämnen som behandlas är däremot nya och författarna visar därigenom sin bredd som historiker. Redaktören, stadsarkivarien Thomas Åkerlund, har utvecklat en intressant strategi för hur årsböckerna kompon-eras ämnesmässigt. Anders Sandström ger med sina två uppsatser årsboken dess prägel. I den första analyserar han bomärkena som företeelse och presenterar de bomärken som förekom i det område som en gång i tiden benämndes Sörfjärdingen, alltså södra delen av nuvarande Luleå kommun samt Sunderbyn. De tre övriga fjärdingarnas bomärken skall presenteras i kommande årsböcker. Bomärken nyttjades flitigast under 1700-talet och början av 1800-talet. De fungerade som märkning av föremål och som ?namnteckning? på handlingar. Bomärket gav beskedet ?vidi?, jag har sett, det kunde gälla vägdelningslängder, en budkavle eller en gårdsförsäljning. Bomärkena är en värdefull källa när man skall följa en enskild gård över lång tid. Sandströms andra uppsats, Ättesagan från Orrbyn, berör något så unikt som en landnamsberättelse från Norrbotten. Dessa berättelser, i gränslandet mellan myt och verklighet, redogör för hur en trakt blivit befolkad och bebyggd. Byn är Orrbyn i Råneå församling och släkterna Orre och Åhrström står i centrum. Uppsatsen är ett gediget lokalhistoriskt detektivarbete. Sandström har varit mäktig uppgiften tack vare att han förenar hembygdshistorikerns detaljkännedom med fackhistorikerns källkritik och logik. Årsboken ger också två tidsbilder från Luleå stad, en gång i tiden publicerade i Norrbottens- Kuriren. Den första står chefredaktören Hugo Lindgren (1874-1945) för och den andra landskamreren Karl Adolf Holm (1873-1961). Lindgrens är från tidigt 1940- tal och Holms från tidigt 1950-tal. Gunnar Lindgren, släkt med Hugo, har gett insiktsfulla kommentarer. Kenneth Awebro skildrar en skidfabrik i Luleå från åren före 1920 och Ann Hörsell uppmärksammar Sunderby sjukhus 1808-1809. I samband med återtåget från Finland i kriget mot Ryssland 1808-1809 var umbärandena stora och många, både soldater och civila, dog av den så kallade fältsjukan. I bland annat Alvik, Luleå stad och Sunderbyn inrättades tillfälliga sjukhus under några månader årsskiftet 1808- 1809. Anläggningarna var ytterst enkla, inhysta i vanliga bostadshus och i avsaknad av utrustning för medicinsk vård. Årsboken avslutas av redaktören Thomas Åkerlund som skriver om tillkomsten vid mitten av 1860-talet av Luleås första stadsträdgård, en parkliknande anläggning. Under 1860- och 1870-talen kom de första ansträngningarna att försköna det offentliga rummet i Luleå genom planteringar. Den första stadsträdgården anlades på inköpta tomter framför det nybyggda läroverket. Efterhand flyttades stadsträdgården till det område som numera utgörs av Hermelinsparken. Utsmyckningen av staden har alltid klämts i det smala utrymmet mellan ambition och kostnad.

Bomärken och historiskt detektivarbete

"En oas för den som är intresserad av Lulebygdens historia." Så betecknar Norrbottens-Kurirens Maurits Nyström Stadsarkivets årsbok.

"En oas för den som är intresserad av Lulebygdens historia."
Så betecknar Norrbottens-Kurirens Maurits Nyström Stadsarkivets årsbok.