Visst smakar det död och förintelse, nästan som ”SS-officer” eller ”terrorist”? För det vet vi ju alla vilka cyniska personer det är som sänder tusentals människor i döden för enorma vinsters skull. Men om man förstör deras båtar är ju problemet ur världen. Eller hur?
Är alla flyktingsmugglare onda?
Bortom vår egen föreställda rättrådighet kan vi i stället till exempel tänka på Bombprästen, Erik Perwe. Bombprästen är nämligen en svensk flyktingsmugglare i 40-talets Berlin. Medan bomberna faller jobbar han intensivt med att försöka rädda Berlins sista judar ut ur landet. I november 1944 störtar hans plan på väg till Sverige med hemliga dokument som ska hjälpa till med inresetillstånd till Sverige. Möjligen skjuts planet ner av Luftwaffe.
Innan dess har han outtröttligt, men med klent resultat, försökt förklara de tyska judarnas läge för kyrkliga och världsliga makthavare i Sverige. I Berlin har han skaffat fram falska dokument till de hotade med hjälp av mutor och andra mycket informella vägar. ”Dagens svenska övervakare av att all flyktingverksamhet håller sig inom den föreskrivna ordningen och dess paragrafer skulle med avsky följt Perwes uppträdande” skriver Ingrid Segerstedt Wiberg i boken Gömmarna och andra.
Bombprästen Erik Perwes insatser har inte blivit så mycket uppmärksammade, men 1999 tillägnades han till slut ett minnesmärke vid Hedvigs kyrka i Norrköping.
Kan det finnas en pastor Perwe någonstans i den libyska öknen? Eller en Raoul Wallenberg?
Källa: Boken ”Bombprästen” av barnbarnet Johan Perwe, 2006.