Bra koncept som kunde ha renodlats

Jag är förtjust i koncept och gillade tanken med att lyfta fram kvinnorna i musiken. Därför hade jag förväntat mig att Sven Wollter skulle utveckla den tanken med sina inpass. Men så skedde inte. Han läste i stället ett urval dikter som jag förmodar tillhör hans personliga favoriter. Det ska sägas att han gjorde det förtjänstfullt, hans rumlande tolkning av Majakovskijs poet som bjöd solen på te, var fantastisk. Men det som händer är att det blir två idéer som motarbetar varandra. Isakssons oceandjupa dikt blir en främmande fågel i sällskap med Elfrida Andrées mer lättsamma konsertouvertyr och vice versa. Jag skulle hellre ha sett en renodling; antingen ett renodlat kvinnor-i-musiken-tema, eller också ett grepp där dikten väljer musiken. Men för att hålla oss till kvinnorna: Merete Ellegaard höll ihop orkestern på ett förtjänstfullt sätt. Med exakta tempoangivelser fick hon musiken att flöda behagfullt fram. Orkestern följde lyhört dirigentens diminuendo- och crescendoanvisningar och i finalen på Tjeckisk svit av Dvořák drev de tillsammans igenom en kulmination som gjorde mig riktigt exalterad. Dock fanns det passager där intonationsproblemen skapade störningar i uttrycket, som i t.ex. Andrées Konsertouvertyr. Eftersom det musikaliska i övrigt ligger på god nivå skulle jag rekommendera att till nästa gång välja repertoar som ligger en svårighetsgrad lägre, just för att kunna få ut maximal effekt av orkestern. Två verk som låg på den svårighetsnivån och som orkestern gjorde bra var skrivna av två unga nu levande kvinnliga tonsättare. Speldosan - ett verk av Karin Burwick för orkester och piano skrevs då hon var 23 år till Luleå orkesterförenings Mozart-jubileum. Pianot är en speldosa, som när den "öppnas" spelar ett Mozartliknande tema. Mellan dessa "öppningar" kommer små kommentarer med mer filmmusikliknande slingor. En kul idé som Kristina Nilsson, kvällens solist och "speldosa" klarade av att framföra utan problem. Det andra verket var skrivet av Micaela Hoppe. Stycket hade titeln I en gåtfull tid och uruppfördes så nyligen som i maj 2010 i Järfälla. Stycket och tonsättaren var en trevlig bekantskap för mig. Med ett traditionellt tonspråk får hon musiken att naturligt fortskrida i nya idéer som tar över efter varandra. Det är som om musikens inre sammanhang får det hela att hålla ihop. Fascinerande!