Bra om en okänd svensk hjälte

Den svenske diplomaten Harald Edelstam (1913 - 1989) har i flera olika länder hedrats genom att torg och andra offentliga platser har namngivits efter honom. Men här hemma i Sverige - ingenting. Enbart en ekande tystnad markerar minnet av de enastående och spektakulära insatser som Edelstam utförde i Chile, i samband med Pinochet-juntans massakrerande av demokratin där 1973. Då struntade Edelstam högaktningsfullt i all diplomatisk ceremoniel och UD:s protokoll och gjorde som han hade gjort i Norge, Berlin och i Warszawa under andra världskriget. Då hjälpte han, vanligtvis med fara för sitt eget liv, judar och motståndsmän till det neutrala Sverige. Norrmännen tilldelade honom smeknamnet Svarta nejlikan, som en association till baronessan Orzcys romanfigur Röda nejlikan (filmad med Leslie Howard), som räddade franska adelsmän undan revolutionens giljotin. Edelstam tänjde på sina diplomatiska befogenheter till det allra yttersta och övertog bland annat ansvaret för den kubanska ambassaden, när Kubas ambassadör förklarades Persona Non Grata och av militärjuntan kastades ut ur landet. Edelstam, likt några decennier tidigare Raoul Wallenberg, gjorde det han kände att han måste göra. Men hemma i Sverige skummade perukstockarna på UD (bland dem dåvarande kabinettssekretereraren Sverker Åström och den förste presidenten Bushs blivande tennispartner Wilhelm Wachtmeister) av ilska och krävde disciplinära åtgärder mot Edelstam samt att han omedelbart skulle hemkallas. Han hann dock rädda dryga tusentalet chilenare till livet och friheten. Bland annat undan de beryktade dödsskvadronerna på Nationalstadion i Santiago. Föreliggande film, som i ytterst dramatisk form komprimerar Edelstams levnadsöde och som absolut bör beskrivas som både ambitiös och mycket bra, koncentrerar sig på att visa fram de känslosamma hjältedåden snarare än den säkert mera krävande psykologin. Naturligtvis blir det mer dramaturgiskt tacksamt så. Inkluderande den omständigheten att Edelstam också var en romantiskt sinnad kvinnokarl. Michael Nyqvist är mycket bra och mänskligt trovärdig i rollen som Harald Edelstam och det kan bedömas som enbart helt rätt att ge just honom huvudrollen, när nu - äntligen - denne svenske yrkesdiplomats dramatiska liv har blivit föremål för en, faktiskt i allt väsentligt sann filmatisering. Kanske hade det varit på sin plats med en kortfattad inledande presentation av Edelstam, eftersom det ju är en realitet att han inte är så allmänt bekant. Men det blir han, under filmens gång. Och mot slutet finns det påhängd en dokumentär intervju med den autentiske Edelstam, där han ges tillfälle att utveckla sina humanitära drivkrafter. En film om ett frätande stycke nutidshistoria (liksom Costa-Gavras Försvunnen, från 1982 med Jack Lemmon och Sissy Spacek; om en ung amerikan försvunnen i juntans Chile) och om en riktig svensk hjälte. En riktigt bra sådan också. Nu var vi bara sammanlagt sex personer som såg den på dess enda föreställning (den sena) i måndags. Men den publiksiffran kan ju ändras. Låt oss hoppas på den saken. I alla fall.