Brännpunkt Parkalombolo

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2007-07-27 01:45
m man vill se konstutställningen i byn Parkalombolo, djupt inne i de vidsträckta skogarna norr om Pajala, får man den långa resan på köpet. I Haparanda grenslar jag en vespa för fem timmars färd. På de mindre vägarna möter man knappt en bil. Det kan upplevas som transportsträckor, men hellre som radband av möjliga upplevelser. Mäktiga älgtorn står vaktande i skogsgläntorna med funktionalismens skönhet inbyggd, konstruktioner hopsnickrade av överblivet lösvirke, gråa och åldrade av sol, regn och snöstormar. I Kihlangi står en väldig vedinstallation uppstaplad framför en vedbodvägg. Den nordliga Potemkinkulissen, i vilken man sparat öppningar för dörrarna låter sig beundras från landsvägen. Man stöter på strörenar. Några ligger i sandiga sluttningar för att slippa myggen, andra betar i dikena eller studerar den slitna asfaltens vita mittstreck. Mitt bland de finska ortsnamnen slår plötsligt svenskspråkigheten till med orten Grönbo och byadelen Tallbacken. Uppe vid Pissiniemi är asfalten söndertrasad av timmerbilar. Vid Kärendöjärvi stiger hjortrondoften upp från myren. Hjälmvisiret blir rödfläckigt av massakrerade insekter som slår i glaset med dova dunsar. Framme i Parkalombolo är man utmattad av alla intryck.Eldsjäl bakom konstgalleri
Ute på gårdsplanen skyndar Agneta Andersson runt mellan två tv-team, länspress och en nordfinsk konstnär med familj och undrar hur det blivit en sådan uppståndelse. Hon är själv konstnär men också eldsjälen bakom det osannolika konstgalleriet i morfars före detta diversehandel. Uppe vid husknuten står KONSTUTSTÄLLNING textat - så man vet att man hamnat rätt. För sjunde sommaren i rad har hon bjudit in en konstnär till det lilla galleriet. Det började under den kombinerade Fotbollens Dag och hembygdsfesten sommaren 2000, då hon upplät lokalen till konstnären Tora Regina Rensgard från Junosuando. Satsningen kändes viktig och blev till ett årligt arrangemang. -Bra och intressant konst drar, och kan visas under enkla förhållanden, förklarar Agneta Andersson. Och numera anordnas många intressanta arrangemang ute i det som brukar kallas periferin. Hon räknar upp Meän Festivali i Erkheikki, Europeiska Nattfestivalen i Korpilombolo, operaföreställningarna i Lainio, Laestadiusoperan i Kengis och Ursprungsfolkens Filmfestival i finska Enare. Publiken vallfärdar till små avlägsna platser för att uppleva något speciellt. Professionell konst
Fler och fler kommer också från grannbyarna för att se professionell konst i Parkalombolo. Publiken breddas och konsten blir därmed en mindre isolerad företeelse.- Allt är möjligt, säger Agneta om framtiden för galleriet i Parkalombolo. Det kan bli land art eller kanske utländska konstnärer. Outi Pieski har gjort en lång resa. Hon är konstnär och bor i byn Dalvadas utanför Utsjoki, i det nordligaste hörnet av Finland. Uppvuxen i Helsingfors, men med starka band till de samiska rötterna beslöt hon sig nyligen för att flytta upp till sin fars hemby med sin familj. Hon arbetar med målningar och installationer i material som bivax, textil och pigment. Ute på fjället hittar hon benrester från djur. De målas och kläds med textilier till små figurer påminnande om schamandockor, vilka appliceras på hennes stora oljemålningar med abstrakta landskapsliknande motiv.- Jag vill att färgen har ett hem, en omateriell färg intresserar mig inte, säger Outi. Hon talar inte gärna om konstverkens innebörd. Visst finns där tankar och känslor hon vill gestalta, men hon vill låta verken förbli öppna för betraktarnas egna tolkningar.Fotnot: Outi Pieskis utställning öppnar i dag den 27 juli och pågår till och med 12 augusti.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!