Centrums beroende av periferin

Havet förenar. Det hade kunnat vara en alternativ titel till Kjell Lundholms bok om Luleå skärgård. Havet förbinder kulturer och orter, förmedlar varor och influenser, det är en oöverträffad fraktväg och födare av civilisationer. Så ock den som utgått från den norra Bottenvikens innersta del, ett ständigt föränderligt örike.Kjell Lundholm får nu räknas som nestorn bland Norrbottens historieskrivare. Hans gärning har varit lång och bred, hans beläsenhet omfattande. Ingen överraskning därför om hans bok famnar över det mesta, första kapitlet handlar som sig bör om arkepelagens geografiska rikedom, sista kapitlet om VM-seglingarna 1988. Ett grepp , från nyttoaspekten i den givna naturen till fritidsaspekten i högst samma förutsättning. Luleå skärgård är knappast platsen där lotsar och säljägare riskerar livet i kamp mot en stridbar natur längre, om det alls gäller livet längre, så är det nog nöjeslivet. Och antagligen är de säljägare bortglömda som i två båtlag från Mörön och Långsund år 1885 blev borta i en kraftig, nordvästlig storm. Kanske inte fullt så bortglömda som VM-seglarna hundra år senare, men dock.Lundholms bok har en något tät andning, eftersom den har så heltäckande ambitioner. Fiske, stadsgrundande, bottnakarlar, Olaus Magnus, fyrväsende, dialekter, isbrytare, allt. Hembygdsföreningen står som utgivare och här finns mycket av den kunskapssyn som präglat den, och andra bevarande rörelser. Åt den glömska och den sovring som skapar vackra linjer och sammanhållande band mellan tider och människor ges sällan plats. Och när det ändå glimtar från en del av dessa ljusa gläntorna i berättandet, buskas de snabbt nog igen av ännu mera fakta. Ett sånt ögonblick är det när Lundholm citerar arkeologen Wallerström i ett resonemang om forntidens impulser, sådant som sambandet mellan fiskeri längst i norr och fjärde laterankonciliet i Rom 1215. Religion, fasta och fisk stavas den fantastiska tanken. Det är ju i de yttersta perifera trakterna som mycket blir synligt, när stenarna längs stranden inte längre får ligga i fred, utan brukas för att någon reser en nätställning eftersom någon annan långt därifrån plötsligt får ett omätligt begär på torkad fisk. Historiens mirakel, fjärilseffekten i de långväga sambanden och centrums beroende av periferin.Utförligheten är med andra ord helt tillfredsställande, jag kan inte se någon del av den befintliga kunskapsmängden om kusttrakt i norr och dess historia som lämnas oredovisad. Bildmaterialet är givmilt, svart-vitt historiskt, akvarellprydligt av Aina Rönnbäck och många, många färgfotografier där emellan. Men historien lägger ibland sina sediment mycket tätt, det bör inte hindra oss från att avläsa skönheten i de veckbildningar som gör det synliga landskapet. Några av bokens avsnitt är mer dokumentärt berättande, utförda av Henry Rönnbäck, om ett levnadsöde från Rånön bland annat. Och några avslutande är närmast ett nutidsalibi, utförda av Rolf Johansson, om sådant som skärgårdens entreprenörer eller allmogebåtar i Luleå.

Centrums beroende av periferin

Kjell Lundholm Luleå skärgård - ett örike i Bottenviken Nederluleå hembygdsförening