Dans som drömmar

C.N.A.M.T.O
Ebeneser
Lördag 19.00
Dans: Marina Palovaara och -Carlos Garbin.
Musik: Heitor Villa-Lobos

Kultur och Nöje2006-03-20 06:30
Dansföreställningen C.N.A.M.T.O har natten som tema men inleder med ett ljust Ebeneser. De två dansarna Marina Palovaara och Carlos Garbin cirkulerar runt varandra till svag och lätt sentimental musik. De snurrar runt, gör små skutt upp på varandra och bygger upp dansmönster som sedan återkommer föreställningen igenom. Slappa men välkoreograferade armar och ben pendlar och rör sig i upprepande rörelser. <br>Uppträdandet är indelat i ett antal delar, med variationer i både musik och stämning. Ena stunden dansar de till lätt sent-imentala stråkar, nästa akt är det till en svängig Elvislåt eller till filmisk musik i stil med Ennio Morricones. <br>Det är när föreställningen blir som starkast i intensitet som den är som bäst, när både musik och dansen tar i lite extra. Men det är svårt att förstå vad det hela betyder, om dansen alls betyder någonting särskilt, vilket den inte alls behöver göra. Modern dans är väl inte direkt känd för att vara en tydlig och konkret konstform. <br>Jag vet inte om tanken är att avbilda en natt, men det skulle kunna vara det. Det känns som att det viktiga är att förmedla en stämning och en känsla av natten och drömmar, snarare än att förmedla något budskap. I annat fall måste jag erkänna att det budskapet nog gick mig förbi. <br>Inför föreställningens sista del tänds små lampor som är utställda runt i lokalen och Palovaara och Garbin håller två monologer på engelska och avslutningsvis klär Garbin upp sig och tar fram en akustisk gitarr och spelar en låt baserad på den dröm om Pamela Anderson som han just berättat om. <br>Deras dans är som drömmar, logiska på sitt ologiska vis, men avbildningen är inte riktigt så stark som den skulle kunna vara. Det känns som att de försöker komma åt en kärna, någonting som vi nog berör när vi sover som allra djup-ast, men de når inte riktigt ända fram. <br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!