Kritikervardag, det är att fundera om det är början på något nytt eller någonting tillfälligt och säreget när det skjuts på gatorna i Köpenhamn? Att tänka på rädslan, som nu förvaltas som bäst, vad den kommer att innehålla, hur många övervakade, hur många misstänkta? Kommentarernas ”vi” tycks samlat och beslutsamt, men hur ska vi hantera ”de”?
Måste funderara vidare, enbart frågetecken kommer ur pennan. Vad laddas Europa med och vad händer strax utanför scenen? Världsdelen gestaltar ekonomisk stagnation, politisk polio, ett Ryssland i paranoia, antisemitismens spöken. Vi har en arabvärld i upplösning, Medelhavet är en grav och EU:s festtal bortblåsta. Är det normaltillstånd eller undantag? Tänk om historien verkligen är en eländesvandring och förnuftet ett undantag, tänk om.
En annan dag ser jag urscenen. Den spelas upp, halvt dold intill en asp, just ner mot marken där snön smält undan till en hålighet runt stammen. Ett upprört flaxande, vingar som slår, trasiga rörelser. Är det en metafor för något av världens tillstånd? Räntekrisen? Ukraina?
Möjligen, men som amatörornitolog har jag genast allt klart för mig; en hök som slagit någon ur skatflockens överflöd. Den vars menighet sitter i grenarna ovanför, käxande och larmande.
Tills jag tar fram kikaren och hela obehaget visar sig; en skata som just är i färd med att hugga ihjäl en annan skata. Raseri och fjädrar, två kroppar som är skapade för ett luftigare element tumlar om varandra tills den ena blir alldeles still. Och några kraftiga hugg i bröstet försäkrar oss alla andra; jo, nu är hon död på riktigt.
Vinter, natur och ont om föda. Darwin härjar bland asparna. Världens tillstånd? Nejdå, jag är ju ingen biologist. Det var nog bara kritikens tillstånd, den som SvD vill förnya med att bjuda in läsarna att göra urvalet. Vilka böcker ska recenseras av de tiotusen utgivna, vilka ska ignoreras? Rösta på dina favoriter.
Eller inte? De flesta böcker blir ju inte ens ihjälhackade, ingen minns ens att de flaxat en gång. De dör, utanför kommentarsfälten, eftersom frågan om kvalitet finns. Alltså finns dålig litteratur, dåliga historieböcker, urusla romaner i översättning, i original, tusen kokböcker av kändisar, lika usla som deras vin. Sällan blir den älskad som utsäger detta.
Blir jag mer älskad om jag påpekar att kvalitetsfrågan också gäller kritikerna? De intressanta och brännande skribenterna läser vi, det är så vi väljer, vi läsare och vi kritiker. Vi uppskattar det som har smak och färg. Rösta på din favoritskribent?
Det är vardag för kritikern. På skärmen, och någon gång utanför, flyger världens frågor förbi.