De frusna ögonblicken

Norrbottens museums årsbok 2012 är en mäktig skrift på drygt 450 sidor. Varje enskild uppsats är välmotiverad, men det är det samlade intrycket av de totalt 27 uppsatserna som ger tyngden.

DRAMATISKT TIDNINGSFOTO. Luleå stadshotell i lågor 7 september 1959, fotat av Norrbottens-Kurirens klassiske Luleåkännare Arvid Moberg.

DRAMATISKT TIDNINGSFOTO. Luleå stadshotell i lågor 7 september 1959, fotat av Norrbottens-Kurirens klassiske Luleåkännare Arvid Moberg.

Foto: Luleå kommuns bildarkiv

Kultur och Nöje2013-01-10 06:00

Ämnet för skriften är Foto, också dess titel, och innehållet är en presentation av fotografer verksamma i Norrbotten ända från 1860 samt fotografier sparade i arkiv och diverse samlingar.

Fotografikonstens början brukar anges till 1839. Uppfinningen, att måla med ljuset för att fånga ett fruset ögonblick, fick snabbt spridning.

Det började i Frankrike och redan efter ett år hade den nya konsten en utövare i Stockholm.

Daguerrotypin var den tidigaste fototekniken. På en silverbestruken kopparplåt kunde en negativ bild beskådas och i viss vinkel var bilden också positiv.

Innovationer och mer grundläggande uppfinningar gick hand i hand. Ferrotypin byggde också på en metallplåt och sedan kom den långa glasplåtseran.

Fotografering på film uppfanns i slutet av 1880-talet. Många av teknikerna nyttjades parallellt under lång tid.

Nutiden behärskas av digital fototeknik. En gemensam effekt av all teknikutveckling har varit att kostnaderna för varje fotografi har sänkts, att kameran blivit var mans egendom och att kvalitén på avbildningen generellt förbättrats.

Norrbotten mötte fotokonsten första gången 1854 när en Stockholmsfotograf besökte Luleå. De tidigaste fotograferna var ambulerande, därefter följde tillfälliga ateljéer och sedan mer permanenta ateljéer.

Fotografin innebar avbildning, dock kunde den inte liknas vid avteckning eller målning, ändå hade den starka inslag av konstnärskap; motiv, oftast människor, skulle arrangeras, vinklar och vyer skulle väljas och ljuset skulle vara det rätta.

Fotografyrket var nytt och inte bundet av traditioner, etableringsperioden under andra hälften av 1800-talet präglades av avreglering av skråmakten i städerna och kvinnor, särskilt ogifta, sökte efter nya försörjningsområden; allt var som upplagt för att kvinnor skulle etablera sig som fotografer. Så blev det också.

Fotograferandet före 1890 utspelades nästan helt i stadsmiljöer. Fotoutrustningen var tung att forsla omkring och i städerna fanns ateljéerna. Person- och grupporträtt var det vanligaste motivet.

Av utomhusmiljöer var stadsvyer ett populärt motiv. Ur ett norrbottensperspektiv är Johan Anderssons panoramafotografering 1879 av Luleå från kyrktornet klassisk.

Foton från tiden före 1900 föreställer främst helgdagsklädda människor. Därefter började även arbetsmiljöer och vardagssituationer bli föremål för fotografering.

Framväxten av gruvsamhällena i Malmfälten är bland de första större samhällsförändringarna i Norrbotten som lockade till fotografering. Borg Meschs bilder från epoken har blivit närmast odödliga.

Överhuvud taget bjöd Norrbotten på många monumentala fotomotiv årtiondena runt sekelskiftet 1900; betänk till exempel byggandet av Bodens fästning och anläggandet av Porjus kraftverk.

Det man slås av när man läser och betraktar årsboken Foto är att en av de mest genomgripande effekterna av fotokonsten är att den starkt påverkat människors syn både på sin samtid samt på historien, allt utifrån vad som fotograferats. Propagandister, med såväl politiska som religiösa eller kommersiella syften, har använt fotot för att påverka människor. Även de som velat ge en förutsättningslös skildring av verkligheten har använt fotot som verktyg för sina syften.

Det man kanske önskat vore att årsboken skulle ha innehållit även några artiklar som analyserat fotokonsten utifrån infallsvinklar som de ovannämnda, alltså något om fotot som samhällsföreteelse och som medium. (Glöm inte innebörden av Marshall McLuhans ord från 1964, "mediet är budskapet". Det innebär att ett mediums form bäddar in sig i meddelandet vilket för med sig att mediet påverkar hur meddelandet uppfattas. Angående fotokonsten har påståendet hög giltighet.)

Årsbokens styrka är redovisningen av fotoarkiv och av fotografer. Fotots dokumentariska värde står i förgrunden.

På så sätt är boken en museiprodukt, i linje med museiväsendets uppgift allt sedan senare delen av 1800-talet. Nöjer man sig med detta, och det kanske är förmätet att kräva mera, så är årsboken Foto ett gediget verk.

För den som vill förstå norrbottniskt samhällsliv och historia är årsboken 2012 en oundgänglig tillgång.

Ny bok

Norrbottens museums årsbok 2012

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!