De resande berättar sin historia

? Det finns två mål med antologin. Det ena är att öka kunskapen och förståelsen om romer och zigenare. För orsaken till att de är så illa betraktade är just okunskap. Det andra är att ge dem själva sin historia. De har ofta sin familjs historia men inte helheten. Många är till exempel omedvetna om vad som hände under andra världskriget. Karl-Axel Jansson, antologins ena redaktör, syftar på att minst en halv miljon romer likviderades under förintelsen, eller ?porrajmos? (uppslukandet) som det kallas av många romer. Men även långt före naziregimens utrensning ? och skamset nog efter ? har romerna systematiskt förföljts. Sverige är inget undantag. Först år 2000 erkändes gruppen officiellt som minoritet. Nobelpristagare och författare Det fördrivna folket är den första heltäckande antologin om diskrimineringen av gruppen, som delas in i romer, zigenare och resande. Skrifter om romer finns det visserligen gott om, enligt Karl-Axel Jansson, men inga där majoriteten medverkande själva är romer. Bland skribenterna finns internationella förgrundsgestalter som författaren och Nobelpristagaren Eli Wiesel, och svenska som debattören Katarina Taikon. Hennes barnböcker om Katitzi har införlivats i den svenska kulturskatten. Men framförallt är hon ihågkommen som obeveklig kämpe för bättre villkor åt romerna, eller åt mänskligheten, som hon själv uttryckte det. Katarina Taikon dog 1995. Representerade i antologin finns också framtiden, de unga romerna.  ? Det kändes viktigt att låta de unga beskriva hur de har det i dag, det är annars lätt att fokusera för mycket på hur det var förr, säger Karl-Axel Jansson. Unga romer Bland andra möter vi 16-årige Mertsi Tamminen som är kalérom (finländsk rom) och 26-åriga Thereza Eriksson som är ordförande i URS, Ungdomsförbundet Romska Spår. Antologin har ett rikt bildmaterial, är överskådlig och pedagogisk. Hur ska man umgås med romer? heter ett kapitel av Ian Hancock, professor i lingvistik vid The Univeristy of Texas, som lyfter fram hur romer själva vill bemötas av icke-romer. Vilka är antologin riktad till?  ? Många ur romernas egen grupp, men också till lärare och myndighetspersoner. De som hanterar den här gruppen människor har ett stort intresse, men vet ofta för lite eftersom det inte ingår i någon undervisning. Myndighetsmisstron är starkt rotad hos många romer. Tvångssteriliseringar; lagar mot kringdriveri kombinerat med förbud att bli bofasta; nekad skolgång för barnen ändå fram till 60-talet ? någon anledning att lita på myndigheter har knappast etableras i de svenska romernas historia. Dags för handling Hur ser framtiden ut? En av antologins röster, Soraya Post, resande rom och ordförande i International Roma Women Network, menar att tiden för skrivande och talande är utagerad: romer måste få tillträde till de viktiga institutionerna, annars skapas aldrig några nya förebilder. Karl-Axel Jansson, som även står bakom fler dokumentärfilmer om ämnet, är trots allt optimistisk.  ? Gruppen är äntligen erkänd. Och det finns väldigt många kloka romer och zigenare som jag tror kommer hitta tillbaka till sin historia, men också visa att man är en bra del av samhället.

De resande berättar sin historia

Fördomar. Förtryck. Folkmord. Verklighet för romerna men okänt för de flesta andra. I antologin Det fördrivna folket berättar romer själva sin historia.