Nu har Jan-Erik Lundström levererat sina argument, och jag tackar för dem. Det är ett uppriktigt tack för tillsammans har Lundströms senaste inlägg och mina artiklar faktiskt erbjudit mer kunskap och sammanhang än utställningens så kallade. ”faktatexter”. Men vem är det egentligen som uttrycker sig obalanserat och har fel?
Att säga att de höga världsmarknadspriserna sedan 2004 inte förklarar gruvboomen i Sverige är ett makalöst påstående. Lagstiftningen var ju ännu mer tillåtande innan dess. Lundström konstaterar till och med det själv när det gäller kraven på efterbehandling, så varför såg vi ingen gruvexpansion under perioden före 2004?
Sedan är det trist att Lundström lägger ord i munnen på mig. Det står tydligt och klart i min föregående replik att lagstiftningen för efterbehandling inte tillämpas tillräckligt strikt. Läste du inte? Det enda jag åberopat är det enkla faktum att en sådan lagstiftning finns sedan en tid tillbaka, och det är inte värdigt en museiutställning att kommentera frågan om efterbehandling utan att säga ett ljud om det.
Lundström känner ju till den själv! Han ger exempel där lagstiftningen kommit till korta och där skattebetalarna fått gå in. Det är korrekt. Riksrevisionen gör rätt i att utreda denna fråga och förhoppningsvis skärps denna lagstiftning. Men dra inte alla över en kam; det finns också redan i dag många seriösa företag som står för dessa kostnader. Dessutom bör läsarna känna till att Blaikengruvan startade upp innan ens dagens lagstiftning hade trätt i kraft.
Utöver detta får vi veta att ”två decenniers” livslängd för en ny gruva ska förstås som ett ”rimligt medelvärde”. Jaha, och vad lär sig besökarna av det som ger ”sammanhang” och hur vet ni det? Kan ni skicka dataunderlaget? Är Sala silvergruva och Falu koppargruva med i den beräkningen? Den senare stängde 1992 efter minst 700 år av produktion.
Det finns dock en allvarligare poäng här. Mina debattartiklar handlar i slutändan om att museets utställning inte förhållit sig till fakta på ett balanserat sätt, till exempel att helt oreflekterat påstå att nya gruvor ”finns kvar i två decennier”, vilket nu Lundström erkänner att det stod. Det hade ju varit så enkelt att föra fram en balanserad beskrivning! Vad tros exempelvis om:
”Nya gruvor är väldigt kapitalintensiva investeringar. Fortsatta investeringar i gruvan innebär att i vissa fall finns gruvan kvar under lång tid. Men dessa investeringar innebär också risker, bland annat på grund av varierande metallpriser, och därför ser vi att en del gruvor stänger betydligt tidigare än planerat. På grund av dessa risker är det viktigt att det finns en lagstiftning som hanterar konsekvenserna av sådana beslut. Bland annat finns sedan ca 15 år tillbaka en lagstiftning som syftar till att säkerställa ekonomisk säkerhet för efterbehandlingskostnaderna. Ett antal exempel visar dock att denna inte visat sig vara tillräcklig, vilket gjort att skattebetalarna har fått betala en del av dessa kostnader. Riksrevisionen synar för närvarande den lagstiftningen.”
Jag överlåter det åt läsarna att bedöma vem som uttrycker sig mest korrekt. Precis som Lundström säger finns det några saker som vi är överens om när det gäller gruvsektorn, men vi är fortfarande helt oense om hur en utställning på Norrbottens museum bör förhålla sig till fakta.