Deckare för unga läsare

Det mest utmärkande för Skuggaren, Bo R Holmbergs första renodlade deckare för ungdom, är att föräldrarna medverkar. Inte så att de deltar aktivt i dramat men huvudpersonen Robert Parkman har ett ständigt öga på sin mamma. En del av läsarens medvetande ställer dessutom hela tiden frågan om var fadern finns.
Under berättelsens gång växer också familjen med en storebror och en pappa, som likt forna tiders skogsarbetare arbetar borta från hemmet långa perioder, fram. Mamman i sin tur får vi veta är drabbad av någon reumatisk sjukdom.
I övrigt är Robert Parkman just en sådan där överromantisk ung man som litteraturen är full av. Holmberg har valt jagformen och Robert, som bygger sin självbild på en rik fantasivärld, visar sig ha ett uppblåst ego. Av den anledningen blir han givetvis ofta komisk och dessutom dunkar, som hos unge herr Werther men utan samma förödande resultat, den överhettade tonårskärleken i honom. Men deckargåtan, som dock drar in Robert Parkman i riktigt farliga situationer, visar sig istället vara fejkad.
Och precis som Antikvariat Blå spegeln, av Martin Widmark och Holmbergs tidigare partner i den Augustprisvinnande Eddie Bolander & jag Katarina Strömgård, är ju Skuggaren tänkt som underhållande lättläsning. Möjligtvis har Bo R Holmberg försökt tillföra lite extra djup à la modern samhällsspeglande svensk deckare med sin bihistoria om ett riktigt brott.
Men mest tycker jag det verkar som om författaren lekt och haft roligt. Han frossar i namn, står stadigt i sitt ångermanländska landskap och blinkar lika mycket åt sina västerbottniska grannar som åt läsarna av hans nu omfattande författarskap. Det är kul, men jag känner mig inte övertygad om att det är en bra grund för en svit av "spännande" böcker som förlaget utlovar.
Utgivningen av böcker i deckargenren för barn domineras framgångsrikt av förlag som Richters och B. Wahlströms. Och jag tror att nästan alla som sen fortsätter vara läsare, oavsett hur man läser, har en period i livet då deras böcker är de allra bästa. Dessutom tycks bokförlag med en mer komplex utgivning än underhållningsläsning ha svårigheter att ta fram lika uppskattade serier.
I författaren Martin Widmark har Bonnier Carlsen dock gjort en lyckträff. För yngre läsare, de som nyss lärt sig läsa, har han skrivit flera serier om unga på inte minst deckaräventyr. Följaktligen toppar han också årets omröstning i Bokjuryn vad gäller åldersgruppen 7-9 år, med titlar på både första och andra plats. Den nu aktuella Antikvariat Blå Spegeln vänder sig dock till en något äldre men fortfarande slukarläsande publik.
I boken, som är första delen i en serie om de unga tonåringarna David och Larissa, utspelas ett osannolikt drama. Först är det visserligen rätt typiskt för genren: med hjälp av sin nya klasskompis Larissa räddar David en mycket gammal man, Melkior Rasmusen, ur en kidnappning. Det märkliga består i att denne en gång varit assistent hos Charles Darwin på 1800-talet (!). I skydd av att driva ett litet antikvariat har Rasmusen fortsatt Darwins forskning och sedan länge experimenterar "antikvariatsägaren" med en livsuppehållande dryck.
Den här märkliga berättelsen illustreras av Katarina Strömgård. Men i motsats till bildarbetet i Augustpris belönade Eddie Bolander & jag, en grafisk roman med starkt betydelsebärande bilder, är Strömgårds tuschteckningar i Antikvariat Blå Spegeln traditionella, om än välgjorda, bilder med många detaljer. Mest av allt tillför de ett slags 1800-talskänsla i miljöer och ljus åt Davids och Larissas 2000-tal.
Trots det lättsamma anslaget, för Widmark tar genren på allvar och jobbar på en lustläsarserie, genomsyras boken ändå av ett så allvarsamt tema som forskning och utbildning. Larissas föräldrar är till exempel universitetslärare från S:t Petersburg, medan Davids mamma och pappa arbetat för Sida som biologer. Och om David själv är skolsmart så är Larissa det ännu mer. Men det är samtidigt också själva kunskapssökandet som är orsak till hela dramat och Antikvariat Blå spegeln blir därför ett slags modern historia om vådan av att ta en bit av kunskapens frukt.