Den stora lilla världsartisten

Musikerna sitter i en cirkel och Maria Schneider, för det är henne det handlar om; en i musikaliska kretsar, främst jazz, grundligt etablerad celebritet som arrangör och storbandsorkesterledare som stormade in i Luleå i torsdags och som ska hinna med ett gäng konserter i främst Norrbotten men även en hastig avstickare till Stockholm, innan hon om vecka styr tillbaka till USA igen. Nu repeterar hon med Storbandet. En öppen repetition. Utsåld sedan länge. De 30 som fick plats kan vara, och är säkert, mycket lyckliga över att få vara där - på sjätte våningen i Kulturens hus, i Norrbottensmusikens lokaler, med stora panoramafönster ut mot exempelvis Norra hamnen och den hastigt mörknande lördagseftermiddagen i februari. -Har vi alla samma noter? undrar Maria Schneider en stund senare. Det är lugnt. Till ett stycke som heter Coming About och som, ska det senare visa sig, hon inspirerades till av sin barndoms seglatser. Hon rör sig omkring (i strumplästen) i rummet nästan som i piruetter, med fritt svängande armar, stundtals knäppande fingrar och slängande uppmuntrande fraser omkring sig som: -You gotta have more kick to it - with a little Ba-Di-Ba-Di BA! -THAT?S More Like It! "Build! Build! Build!"
Och utan något större besvär drar hon, liksom bit för bit, igång Storbandet till en synkront fungerande musikalisk motor. -Build! Build! Build! ropar hon entusiastiskt och skriver vida cirklar i luftrummet med sina armar. Hon är inte så våldsamt storväxt direkt, Maria Schneider. Ganska liten och späd, faktiskt, men hennes närvaro är total och hon arbetar som en dynamo samt fyller upp hela rummet, genom sin karismatiska direktutstrålning. Hon avlyssnar, inspekterar, godkänner gillande, korrigerar ibland. Och det flyter. Väldigt fint. Så här skapas musik. Det kan vara ett privilegium att få vara med om det. -It's a little bit busy on the bass right now, säger hon och Storbandets basist erkänner att det kanske blev lite väl hårt just där och då. Han korrigerar sig. -YEAH, that was better! Och sedan går hon över till Sky Blue (unisont blädder bland noterna) och förklarar att nu ska det vara lugnt och avslappat. -The name of the game here is soft. Den musikaliska seansen avbryts för en paus och Maria Schneider virvlar in i ett annat rum, för en stunds audiens med lokalpressen. -Sätt stopp på mig bara när det är dags att sätta igång igen, säger hon till av de anställda på Norrbottensmusiken, som tillhandahållit kaffe och jättemumsiga bullar. En speciell plats
Hon har varit i Norrbotten tidigare och jobbat med Storbandet. Tillsammans med den lille belgaren Toots Thielemans, i början av 90-talet. -Det var ett av mina första större jobb utomlands så det här är en speciell plats för mig. Och jag kom ihåg nästan alla i Storbandet och vad de hette också. Jag är bra på namn! Nyligen belönades hon med en mycket prestigefylld Grammy, för bästa instrumentala komposition. Hon var nominerad i en annan kategori också och trodde att hon hade större chans att vinna där. Så överraskningen blev lite större när hon vann här. -Vi slog Philip Glass och Harry Connick, Jr. Inte illa... Maria Schneider kommer från en liten stad i Minnesota "där nästan alla har nordiska efternamn, svenskar och norrmän. Lokaltidningen hade ett norskt skämt varje vecka" och hon är jättelycklig över att ha sina rötter i "Smalltown America". -Där introducerades jag till musiken och jazzen av en dam som kom ditflyttande från storstan och gav pianolektioner, Evelyn Butler. Världen runt
Sedan blev det musikstudier på annat håll, omfattande mentorskap av ventilbasunisten Bob Brookmeyer och samarbete med arrangörslegenden Gil Evans. Och hon har jobbat med Sting och The Police och hon har skrivit filmmusik till Revanschen - The Color of Money, med Paul Newman och Tom Cruise, i regi av Martin Scorsese. Nu har hon sitt eget band hemma i New York och tillbringar en stor del av sin tid att som "A hired gun" åka runt i världen och arbeta med olika storband. Som nu med NBB. -Jag skulle väldigt gärna skriva mera filmmusik, gärna till filmer av Scorsese eller Coppola. Jag väljer de största! Och så kastar hon sig in i några halvskabrösa anekdoter från sin hemstad och får mycket riktigt slitas tillbaka till repetitionsarbetet med det väntande storbandet igen. En glimt av en stor liten världsstjärna i arbete.

Den stora lilla världsartisten

Hon nästan flyger in i rummet, nickar ett ivrigt "Hello!" till både de omkring 30 som sitter i publiken och till de 17 musikerna ur Norrbotten Big Band som avvaktat hennes ankomst och att få börja arbeta med henne.