Det behövs mer disciplin i världen

Vi har alldeles för lite disciplin.
Att den allmänna moralen är låg må vara, men disciplinen är en katastrof.
Kidsen idag säger bara "ids!" och "men orka". Slackerkulturen har blivit för utbredd. Det finns inga krav, vi har inga inrutade liv, det enda vi har är svag disciplin.
Det här är såklart mest snack, men jag älskar verkligen rutin och ordning. Jag älskar konsekvens även om jag är oerhört inkonsekvent.
Det finns för mycket häng och för lite organisation.
Jag är ingen föreningsmänniska men jag älskar organiserat umgänge, åtminstone när jag får vara med och organisera det själv. Och jag högaktar ordning och renlighet även om jag oftast är ganska slö själv och inte heller har det särskilt ordnat runt omkring mig. Att se mitt stökiga skrivbord gör att jag dör lite inombords.
Nu är det sommarsäsong vilket för mig och mina vänner innebär mycket fotboll. Och denna sommar är matcherna bättre än någonsin, slöa fotbollshäng är ett minne blott. Nu finns det inga cigg eller några andra hackysack-fasoner på plan. Nu är det hårda matcher med positionsspel, taktik och glidtacklingar som gäller. Folk har riktiga fotbollsskor och ropar efternamn istället för förnamn. Det är helt fantastiskt.
I veckan har vi spelat två av de bästa två timmars-matcherna någonsin. Och det bästa är att det garanterat kommer att hända igen.
Till er kamrater som bara vill spela lite vänligare kompisfotboll vill jag hälsa att det är inte så att jag inte tycker om er längre, det är bara så att jag tycker om de andra lite mer.
När det kommer till musik och disciplin är det som allra bäst hos Kraftwerk.
"Vi är inte artister eller musiker. Vi är arbetare", har Ralf Hütter sagt.
Trots att de bara släppt en skiva sedan 1986 lär de ska vara i deras beryktade studio Kling Klang och arbeta varenda dag. Bandet styrs med hjärnhand av de två frontfigurerna Ralf Hütter och Florian Schneider, de andra medlemmarna är bara anställda som studiomusiker.
De har alltid varit väldigt förtegna och vad som egentligen är sant kan man inte veta säkert, men det är ju roligare att anta att allt man hör om bandet är riktigt.
I deras mest klassiska sättning under 1970- och 1980-talet ingick Karl Bartos och Wolfgang Flür. I boken Kraftwerk: Ich war ein Roboter berättar Flür om sin tid i bandet, en bok som följdes av rättsliga processer och dementier från Ralf och Florians sida.
En Kraftwerkmedlem fick aldrig vara onykter och de var tvungna att cykla flera mil om dagen. När de arbetade i studion var Bartos och Flür tvungna att vara finklädda och när de var på turné fick de inte ens bo på samma hotell som Ralf och Florian.
Kraftwerk har alltid varit nästan helt otillgängliga för oinvigda och inte ens representanter deras skivbolag har alltid kunnat få tag på dem. När de vill ha tag på dem går de och sätter sig utanför studion och väntar, förr eller senare kommer det någon.
Att få till ett besök i studion är omöjligt och det har aldrig varit in en kvinna innanför Kling Klangs väggar.
Studion har haft en telefon men till den visste ingen numret och dessutom hade bandet kopplat bort ringsignalen. Johnny Marr från The Smiths är en av de få som faktiskt lyckats få tag på Kraftwerk. Han fick tag på telefonnumret tillsammans med anvisningen att ringa vid ett exakt klockslag och då skulle Ralf Hütter lyfta på luren och svara. Eftersom den inte hade någon ringsignal var det enda sättet att få en pratstund.
"Telefonen är en antikvitet - du vet aldrig vem som ringer och det finns ingen bild, det är en föråldrad produkt som ständigt avbryter arbetet", sade Hütter i en intervju 1991.
Jag tror inte det finns någonting lika härligt som sådan disciplin. Tänk vilket underbart välordnat samhälle vi hade haft om Kraftwerk hade varit lite mer inflytelserika inte bara rent musikaliskt utan också rent levnadsmässigt.