Elisabeth Rynell, en sparsmakad författare enligt samtalsledaren Kerstin Wixe, kom till Kulturens hus för att berätta om sitt författarskap och sin nya roman Hitta hem.
Sparsmakad syftar både på att Elisabeth Rynell tar god på sig för att skriva sina romaner. 2002 kom den förra, Till Mervas. Kanske syftar ordet sparsmakad ändå främst på det faktum att hon är oerhört noggrann med sitt språk. Det är ett tidsödande arbete, ingenting för en ytlig bestsellerförfattare.
I Elisabeth Rynells böcker är språket, tonen det absolut viktigaste. Hitta hem är en roman om en ung flicka, Hild, som växer upp på 60-talet, mitt i folkhemmets stora bostadsområden i Stockholm, i en tid där allt ska vara nytt, ingenting av det gamla får finnas kvar. Parallellt löper historien om en ung kvinna, Mala, som beger sig ut på en lång vandring från Stockholm mot Hälsingland, hennes mördade faders hemtrakter. Tiden är slutet av 1580-talet och allt är skog, vildmark, farliga trakter och ett okänt äventyr.
- Hela mitt liv har varit ett sökande, jag tillhör en rotlös generation. Berättelsen om Hild och Mala handlar i grunden om längtan, att finna en tillhörighet, att helt enkelt hitta hem. Det är berättelsen om två flickor som på olika sätt följer sin övertygelse och längtan är deras gemensamma kompass.
Barndomsskildringen av Hild i 60-talets Stockholm utgår från Elisabeth Rynells egna bilder av hur det var att vara barn. - Allt jag skriver utgår från mitt eget liv och att gå in dessa två personers liv betyder att jag själv var tvungen att bli Hild och bli Mala. Det är bland annat därför det tar sån tid för mig att skriva. Jag måste själv göra den långa vandringen genom vilda skogen, jag måste sätta mig in i hur livet kunde levas på 1500-talet.
På samma sätt var det med skildringen av Hild. Det tar lång tid att hitta rätt ton, rätt sorts språk. Att gå in i ett litet barns värld, att se de små magiska tecknen som vi vuxna för länge sedan har glömt bort, är en krävande sysselsättning för en författare som är så upptagen med att hitta den exakta tonen i språket.
Elisabeth Rynell har sedan debuten 1975 skrivit flera diktsamlingar och romaner och har ibland kallats poeten som skriver romaner. En ganska träffande bild eftersom hennes lyriskt förtätade språk kräver en del av sina läsare. Skogen och dess mysterier, sagorna, vemodet, sorgen, magin i både natur och språk, tillhör hennes kännetecken. Det förmedlades starkt och klart när hon själv läste ur sin nya roman. Läsningen spred en lugn känsla av att Hitta hem är en roman som verkligen är värd att läsas.