Emellanåt fullkomligt suverän

Doktor Flink Med Thorsten Flinck Efter Doktor Glas - av Hjalmar Söderberg Kulturhuset, Boden Thorsten Flinck är ensam av sitt slag. Han är hemlös och känd för att vara omsusad av skandaler, men han är även en fantastisk skådespelare. De flesta antingen älskar honom eller orkar inte med honom, men det är svårt att inte åtminstone vara fascinerad av honom. Man måste räkna med att man inte riktigt kan räkna med honom och efter att introlåten till föreställningen upprepats fem?sex gånger börjar man fundera på om det kommer att bli någon föreställning. Men det är klart det blir. Och hans tolkning av Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas är en övertygande föreställning och emellanåt fullkomligt suverän. Flinck har egentligen inte rättigheterna till den klassiska romanen, men det skiter han i, vilket jag tycker är helt rätt. Det är märkligt att man kan äga rättigheterna inte bara till en bok utan också till att berätta en historia. Jag har inte läst Doktor Glas men att se Flincks tolkning känns nästan som att göra det, jag ser händelserna och miljöerna framför mig på precis samma sätt som när man läser en bok. Thorsten är oerhört hängiven och går in i rollerna stenhårt, och han spelar dem med sin klassiskt dramatiska spelstil. Allt är på riktigt och historiens karaktärer som alla spelas av Flinck är helt tydligt olika personer, även om han på ett ställe blandar ihop dem och skojar om att han är schizofren i dag. Tolkningen av den motbjudande pastor Gregorius är roligast. Ofta skrattar jag och ofta är det rörande. Det är vackert, roligt och fascinerande även om det inte är helt jämnt rakt igenom. Men efteråt får han faktiskt stående ovationer av Bodenpubliken. Thorsten Flinck är grym, jag ska aldrig säga något annat.

Emellanåt fullkomligt suverän

"Det är vackert, roligt och fascinerande även om det inte är helt jämnt rakt igenom. Thorsten Flinck är grym, jag ska aldrig säga något annat", skriver Norrbottens-Kurirens recensent Jonas Teglund om föreställningen Doktor Flinck.