En dröm om liv till varje pris
Regissören Kia Berglund tar sig an en klassiker pÄ Norrbottensteatern.HÀr berÀttas om varför hon valt att ta pÄ sig att regissera just denna pjÀs, dÀr mÀnniskorna Àr hemska mot varandra.
Foto: Fotograf saknas!
Samma Är startade hon och Rikard BorggÄrd sin alldeles egna Teater Giljotin i en kÀllarlokal vid Odenplan i Stockholm. Deras uppsÀttningar blev snabbt omtalade i Teatersverige och nÀr Kia Berglund upptÀckte en okÀnd dramatiker vid namn Jon Fosse tog snacket fart ordentligt. -Berit Gullberg hade skickat runt hans dramatik till de stora teaterinstitutionerna som bara skakade pÄ huvudet. Ingen ville spela en okÀnd norrman, det var för riskfyllt, ingen direkt publiksuccé. SÄ dÄ gick pjÀserna vidare till oss, de fria grupperna. Kia Berglund lÀste och blev blixtförÀlskad. Som första teater i Sverige satte Teater Giljotin upp Jon Fosses Barnet 1997. Fosse sÄg förestÀllningen och skickade sin nÀsta pjÀs Natten sjunger sina sÄnger direkt till Kia Berglund, som satte den pÄ Giljotins scen 1998. TvÄ Är senare gjorde hon Fosses Mor och barn. Sen tog hon paus frÄn dramatikern. Lutade sig tillbaka och iakttog den Fosse-vÄg som började röra sig över vÀrlden - hans dramatik har vid det hÀr laget översatts till 40 sprÄk och spelats i 115 lÀnder. -Det var helt underbart att se det dÀr. KÀndes som lite pay-off för mig och oss, sÀger Kia Berglund, och beskriver arbetet med Fosses texter som en kÀrleksupplevelse. -Men pÄ ett sÀtt hade Dramaten och Stockholms stadsteater rÀtt nÀr de tackade nej till Jon Fosse. Han var ingen publikmagnet. Inga höjda anslag
En synpunkt vĂ€rd att beakta i dessa tider av alliansens kulturpolitik, dĂ€r förstĂ„elsen för ett konstnĂ€rligt utvecklingsarbete tycks obefintlig. NĂ„got inte minst en fri teatergrupp som Teater Giljotin mĂ€rker av nĂ€r de nu fĂ„tt besked om en hundraprocentig hyreshöjning för sina lokaler -numer hĂ„ller de till i gamla Pistolteatern pĂ„ Torsgatan - men inga höjda anslag frĂ„n KulturrĂ„det. Vid det hĂ€r laget har Kia Berglund hunnit regissera pĂ„ de flesta stora scener i landet, men sitt alldeles egna rum, "min egen stĂ€mgaffel" har hon fortfarande pĂ„ Teater Giljotin. Nu nĂ€r hon valt att Ă„ka till Norrbottensteatern för att sĂ€tta upp Edward Albees Vem Ă€r rĂ€dd för Virginia Woolf huserar Rikard GĂŒnther pĂ„ Giljotin som regissör. I mars blir det premiĂ€r för Marius von Mayenburgs (Det kalla barnet) pjĂ€s BlĂ€ndverk med Staffan Westerberg i en av rollerna. Hemska mot varandra
Man frÄgar sig gÀrna hur Kia Berglund, som funnit sÄdan lycka inför en sparsmakad och ordknapp dramatiker som Jon Fosse, vÀljer att ta sig an Albees ordrika och sÄ ofta tolkade klassiker Vem Àr rÀdd för Virginia Woolf? -PjÀsen gjorde mig först sÄ ledsen, mÀnniskorna Àr sÄ hemska mot varandra, verkar sÄ stÀngda. Men sÄ lÀste jag att Albee blivit bortadopterad redan som spÀdbarn och fostrats av en alkoholiserad pappa och en mamma som inte brydde sig om honom. Plötsligt öppnade sig pjÀsen för mig, jag kunde se hans smÀrta, den blev plötsligt angelÀgen. Den blev nÄgot mycket mer Àn den dÀr grÀlpjÀsen, sÀger Kia Berglund. Under förarbetet insÄg hon ocksÄ nÄgot annat: Edward Albee ville inte skilja de grÀlande makarna Martha och George Ät. En utmaning som hon och skÄdespelarna nu gör sitt yttersta för att utforska. Under senare Är har Kia Berglund ocksÄ utbildat sig till gestaltterapeut, kunskaper som hon sjÀlvklart har med sig i arbetet pÄ scenen. -Inte sÄ att jag arbetar med terapi dÀr, men för min egen del som mÀnniska har det betytt mycket. Ju mer inre frihet jag sjÀlv har, desto bÀttre kan jag möta andra mÀnniskor. Som regissör vill jag jobba tillsammans med skÄdespelarna, inte vara en general som stÄr och pekar med hela handen, utan dela ansvaret. SjÀlvklart har jag en idé, alla pjÀser har sitt eget universum som det gÀller att lyssna in, men jag vill inte stÀlla mig i vÀgen för skÄdespelarna eftersom jag tror att summan av allas medvetenhet Àr större Àn min egen. Skapa rÀtt förutsÀttningar
Marthas och Georges Ă€ktenskapsdrama, som utspelas helt öppet en sen och blöt kvĂ€ll inför det gĂ€stande unga paret Nick och Ălskling (Martin Sundbom och Jennie Silfverhjelm), beskriver Kia Berglund som en skĂ„despelarpjĂ€s. PĂ„ Norrbottensteatern spelas rollerna som Martha och George av Catherine Parment och Erik Kiviniemi. MĂ„nga Ă€r de kĂ€nda skĂ„despelare som gripit sig an uppgifterna. i Sverige har pĂ„ senare Ă„r Suzanne Reuter och Krister Henriksson spelat det olyckliga paret, liksom ocksĂ„ Marie Göranzon och Jan Malmsjö. 1966 fick Elizabeth Taylor en Oscar för sin Martha som hon gjorde tillsammans med verklighetens make Richard Burton. -Man gör inte Virginia Woolf om man inte har en Martha och George. För mig handlar det mycket om att skapa de rĂ€tta förutsĂ€ttningarna för skĂ„despelarna sĂ„ att de kan flyga fritt, sĂ€ger Kia Berglund. Som regissör Ă€r hon inte ett dugg intresserad av underhĂ„llning, men desto mer av sjĂ€len och smĂ€rtan. -Orkar mĂ€nniskan med mĂ€nniskan - det kan man fundera över. Martha och George Ă€r inte tvĂ„dimensionella, det Ă€r inga mĂ€nniskor, vi har fler sidor Ă€n sĂ„. För mig Ă€r det viktigt att teater handlar om liv till varje pris, var det inte sĂ„ han sa Bo Widerberg?
SĂ„ jobbar vi med nyheter