Det är ett alldeles speciellt begrepp som kommer för mig efter att ha betraktat Daniél Espinosas övertygande filmatisering av Jens Lapidus kriminalroman Snabba cash.
En hel del av handlingen utspelar sig på neonblänkande och regnvåta nattliga gator i Stockholm. Dem vi möter är nästan uteslutande yrkeskriminella och de värderingar vi introduceras för är deras. Jakten på snabba cash. Där eventuella hänsyn helt läggs åt sidan och den kriminella livsstilen uteslutande är den enda som överhuvud taget beaktas.
Espinosa håller ett obevekligt hårt tempo i såväl berättarstil som klippning och detta har resulterat i den allra mest coola och kompromisslösa gangsterfilm som någonsin gjorts i Sverige. Tidigare försök i genren är grundligt patetiska vid en jämförelse.
Det här är snyggt (fotot !), rastlöst och befriat från kompromisser. Jens Lapidus roman har getts fullständig rättvisa, även om en hel del har kapats bort vid överföringen till film.
Jag skulle mycket väl kunna tro att man om 40–50 år vänder sig till Snabba cash, i såväl bok- som filmform, för att få en åskådligt realistisk och sociologisk studie över det kriminella livet i Stockholm i början av 2000-talet. Så bra är den faktiskt.
I främsta fokus befinner sig tre personer och av dem allra främst den unge handelsstudenten JW (spelad av en otroligt bra Joel Kinnaman), vars främsta dröm är att bli en glidare och kunna mäta sig med sina överklassigt bortskämda kamrater. Han dras in i en våldsspiral utan slut.
Jorge (Martin Padin Varela) rymmer från ett fängelsestraff till en tillvaro som bara formellt är utan murar. Drömmen om frihet förblir en dröm.
Mrado (Dragomir Mrsic) är en brutal indrivare för jugge-maffian som plötsligt ställs inför uppgiften att ta hand om sin lilla dotter. Kontrasterna är iskalla.
Filmen kommer att gå som tåget och det är den också mycket väl värd.
Proffsigt och nattligt neonblänkande hårt och snyggt. Stockholm Noir. Helt enkelt.
Rolf Nilsén
JW, en norrländsk stekar-wannabe spelad av Joel Kinnaman, är i ständigt behov av cash. Men för att kunna korka upp mousserande för några tusen (som man sedan häller på golvet vid Stureplan) måste penningarna flöda in stadigt på kontot. Pluggar man, saknar rika föräldrar och kör svarttaxi på nätterna finns det ett sätt att bekosta sina dyra vanor - bli kriminell. Synd för JW att kumpanerna som han hänger med inte bryr sig ett dugg om lojalitet. Synd för JW att han inte har en aning om det innan det är för sent.
JW:s levnadsöde korsas med en serbisk torpeds, Mrado, och en chilensk knarklangares, Jorge, som just rymt från fängelset. Alla tre är ute efter att tjäna storkovan på kokain – men egenintresset kolliderar hela tiden med andra skurkars begär. Och när de andra bovarna är smutsiga bad asses som dessutom röker inomhus (och fimpar på golvet) kan man räkna med att det slutligen blir blodigt.
Regissören Daniél Espinosa gör ett stilfullt actiondrama där de mänskliga relationerna bidrar till att ge filmen ett djup som berör på riktigt. I förbifarten berättar Mrado om en händelse som han minns från barndomen då hans pappa misshandlade honom så allvarligt att han kissade blod i tre veckor. Den lilla klicken av bakgrundshistoria gör att man förstår vad som får Mrado att ticka.
När han dessutom tar hand om sin lilla dotter och ger henne den kärlek han trots allt besitter blir man mer berörd än av en standardaction.
Bildspråket med snabba klipp, kort skärpedjup (suddig bakgrund) och ett ljus som kastar sitt sken och bländar allt är ett lyckokast. När manuset dessutom fungerar väl är Snabba Cash en lyckad förening av form och innehåll.
Det är skönt att se en skildring av kriminella som inte glorifierar dem. Efter en spektakulär flykt från fängelset får Jorge övernatta i ett källarförråd.
Det där tror jag på.
Joni Nykänen