I Våra kyssar är avsked skriver Nina Bouraoui om åtrån, om dess mångsidighet och hemlighetsfullhet, hur den blir till genom andra människor och för andra människor. I prosalyriska dagboksliknande stycken gestaltas bilder, laddade situationer och vibrerande möten. Bouraoui har gått tillbaka till män, kvinnor, föremål och bilder som har skapat den människa hon är, från barndomen till i dag.
Det som är Bouraoui för mig är språket. Hennes skrift är ett stift som vill tränga genom huden på sin läsare. Den vill förföra, vara farlig, skänka njutning och trä smärtpunkterna på en fin nål. Hennes skrift ska märka läsaren, men samtidigt smycka henne med sina pärlband av ord. En förförelse som också inbegriper en förstörelse, om hon och läsaren dras in i begäret för långt där berättarjaget kan förlora sig själv. I kyssen ligger också en latent separation, ett hot om förvandling av den gnistrande älskande till en slocknad, avskiljd från sitt begär.
Jag tycker om att läsa Bouraoui och de stämningar av total hängivenhet som hennes böcker förmedlar, även om de kan upplevas som kvävande med få andningspauser om man inte är på det rätta humöret. I Frankrike är Bouraoui (f.1967) en framstående författare med en mängd böcker bakom sig, på svenska finns bland andra Dockan Bella (2005) där nattklubben Boy och Julien (som även återkommer här) spelar viktiga roller för det dagboksskrivande jaget som söker identitet i prövande av sin (bi)sexualitet. I Mina onda tankar (2006) väller textmassan fram riktad till en potentiell psykoanalytiker. I flera av böckerna är författarens ursprung med fransk mor och algerisk far och de båda ländernas skillnader viktiga.
I spiraler av ord skriver Bouraoui fram sina sönderfallande atmosfärer, intill förbränningens gräns, men lyfter i denna bok också in konsten. Med Nan Goldins nakna fotografier, Tracey Emins sexuellt utmanande verk, Agnès Vardas stämningsskapande filmer och Robert Mapplethorpes bilder av fulländade kroppar blir de andra texterna tillförda ytterligare sårighet, våldsamhet och visualitet. I minnesarbetet finns också en Djävulens väg, en kvinna som inte kan smeka en annan kvinnas bröst då de blir modersbröst för henne, en Flickvännen som får berättaren att börja skriva igen, samt kärleken beskriven som "en rymd som öppnar sig mot en annan rymd" och många fler vackra och glimmande berättelser.