En genomgod minneskonsert till en genomgod människa

Och jag är rätt så bergfast säker på att han som vi hade fyllt upp Lilla salen i Kulturens hus till sista millimetern för att minnas, också - på något sätt - själv var med. För att formellt övervaka och hålla koll på saker och ting. Jag är lika säker på att man ibland tydligt kunde höra minnesföremålets karakteristiska hihihi-ande skratt, drapera sig som en trygg filt över sammanhangen. Kvällens allra gladaste, bland många uppsluppet muntra, var nog i alla fall den underhållande och kreative ynglingen Bosse Selinder, som kunde lämna lokalen som mottagare av det allra första Gullefjun-stipendiet. 10.000 kronor och den ovedersägliga äran. In the Spirit of Harry. - Fjädrar också! som Bruno Öqvist skämtade till det från sidan. Kvällens allra finaste stund var nog utan konkurrens den som inföll när de gamla kompisarna från gruppen Acne slog in startackorden till Hoyt Axtons Greenback Dollar (som de alltid inledde sina spelningar med) och Harrys söner Kalle och Olle kom in och förenade sig med Kjell Peder Johansson samt bröderna Bruno och Benty Öqvist. Olle sjöng (även och helt triumferande - senare) och allting kändes kändes bara som ... fullständigt ...fint ... och felfritt ... Samt väldigt och mycket, mycket värdigt. Andra tillfällen när magisk andakt anades var när Monica Åslunds gymnasiekör sjöng, med exempelvis den ur-bra Sofia som solist, sydafrikanska sånger och när den mestadels kvinnliga stråkkvartetten från Musikskolan i Piteå fick ett vackert kammarmusikaliskt utbrott. Och så Your Song, framförd med osviklig järnkänsla av Stefan Gunnarsson bakom pianotangenterna. Lasse Lövgrens återkommande in- och utfall som majoren Dunder, med ett helt nytt kroppsspråk i gamla tryckaren Buona Sera.
Kjell Morins entré med huggkubb och yxa i högsta hugg. Torbjörn Harr, både bakom och framför trummorna. Samt Gunilla Ask, som med osviklig känsla för klass och stil uttrycksfullt hanterade tenorsaxen i Someone To Watch Over Me och Over the Rainbow. Så blev denna första och förhoppningsvis årligen återkommande minneskonsert till The One and Only Harry Nyman, alias Little Harry Small: En genomgod minneskonsert till en genomgod människa. Och jag hörde i finalen definitivt ett lindrigt återhållet hihihi-skratt från någonstans långt, långt borta ...

En genomgod minneskonsert till en genomgod människa

Lördagskvällens minneskonsert till den för ett år sedan avlidne allround-underhållaren Harry Nyman blev en mycket fin, väl avvägd och av genuin glädje präglad minneskväll.