En grym, moralisk saga

Norrmannen Lars Saabye Christensen är tillbaka på svenska efter framgångarna med Halvbrodern och Maskrosfamiljen. Hans nya roman Modellen är en svidande uppgörelse om en personlig helvetesresa för konstnären Peter Wihl. Det handlar om skapandets villkor och hur långt en människa är beredd att gå för att kunna utöva sin konst.
Målaren Peter Wihl, tycks ha allt, en hustru som arbetar som scenograf, en vacker liten dotter, en stark ställning som en av Norges förnämsta konstnärer. Han slog igenom som ett underbarn och har sedan dess försvarat sin position i konstvärlden. De senaste åren har det dock kommit grus i det konstnärliga maskineriet. Kritiker mumlar om att Peter Wihl kanske har gjort sitt. Börjar han inte upprepa sig allt för mycket?
Han ska snart fylla 50 år och han kämpar med att skapa nya tavlor inför en stor utställning. Då händer det som inte får hända en konstnär, han får problem med synen, får plötsliga anfall där han tappar synen för en kort stund. Berättelsen om hur Peer Wihl sluter en pakt med djävulen, i form av en gammal skolkamrat som nu är läkare, med vad det snart visar sig, tvivelaktiga arbetsmetoder. Det är en grym resa inåt och neråt i en människas psyke.
Det ger också Lars Saabye Christensen rika möjligheter att diskutera skapandets villkor och vilka offer som är rimliga att göra i en strävan att kunna forsätta sitt konstnärsskap. Det här är en fråga som Christensen har skrivit om förr, de moraliska dilemman som människor ställs inför och hur sönderfallet äter upp individerna.
Både den stora romanen Halvbrodern, som Christensen fick Nordiska rådets litteraturpris för 2002 och Maskrosfamiljen, som kom på svenska 2004, handlar om familjer i upplösning, i olika grader av förfall. Peer Wihl dras längre och längre ned i ett omoraliskt träsk, tills han begår den ultimata synden. Det är skickligt skrivet, Saabye Christensen vet hur han ska vrida om de moraliska knivarna. Peter Wihl tycker sig inte ha något val, han gör vad som krävs för att hans konstnärskap ska kunna fortsätta, men konsekvenserna kommer att bli fruktansvärda för honom själv och för hans familj.
Författaren har åter igen skapat ett familjeporträtt som svider och bränner. Det är omöjligt att inte sugas in i berättelsens förfärliga spiral. Jag inser snabbt att Peter Wihls val leder rakt ner i helvetet, men det är en himmelsk fröjd att följa med på resan.