Det visade sig vara 400 fotografier tagna av den svenska botanikern och äventyraren Thorild Wulff i Norra Kina under åren 1912–1913, flertalet av fotografierna hade aldrig publicerats.
Fotografierna har nu tillsammans med bildtexter hämtade ur Thorild Wulffs dagboksanteckningar sammanställts i boken ”Mitt namn är Wu-Lu-Fu – Thorild Wulffs bilder från Kina 1912–1913”.
Det är en tjock bok med bilder som får mig att tappa hakan. Det är självklart så att fotografierna är tagna ur en västerländsk föreställning om den exotiska orienten, men det är just det som är intressant. Att få se ett politiskt oroligt Kina genom ”konstsamlaren” Thorild Wullfs exotifierande kameralins.
Thorild Wulff föddes i Göteborg 1877 och började studerade naturvetenskap vid Lunds universitet 1894. Botanik var hans huvudintresse och det var inom det området som han kom att bli verksam. Arbetet avbröts emellanåt av fester med August Strindberg och resor med olika syften. Till Norrbotten, till Indien, till Island och så Kina.
Anledningen varför Thorild Wulff hamnade i Kina var för att konsthantverksmuseet Röhsska museet i Göteborg inte hade råd att fylla museet med samlingar efter en ombyggnation. I och med revolutionen i Kina 1911 skakades landet av politisk instabilitet. Röhsska museet såg då sin chans att utnyttja de oroliga förhållandena i Kina för att köpa in billiga konstföremål att fylla museet med.
Thorild Wulff kunde inte språket och hade inga som helst andra kvalifikationer för att göra resan, men han fick uppdraget ändå eftersom han ansågs ha framåtanda.
Genom de hundratals bilderna som finns i boken får vi följa Thorild Wulffs resa i Kina. Från kinesiska muren till Peking, från tiggare i Kaifeng till Longmengrottorna i Henan.
I Kaifeng bevittnade Thorild Wulff även offentliga avrättningar i revolutionens spår som han beskrev så här: ”Ministrar bytas hvar vecka och afrättningar ske med samma snabbhet som hacke-knifven i en korffabrik”.
Thorild Wulff var även för sin tid en kontroversiell person, kanske eftersom han till skillnad från många andra var ärlig med sig själv och inte hycklade med var han gjorde. Redan under planeringsstadiet för Kinaresan beskrev han sig själv som en ”röfvarhövding”.
Många av fotografierna i boken är problematiska. Men det handlar mycket om perspektiv. Fotografierna och historien om Thorild Wulffs resa är inte spännande för att Kina är ett exotiskt land och har en annan kultur. Det är spännande för att det ger en inblick i den västerländska kulturrasismen och hur ”insamlandet” av andra kulturers konstskatter som idag fyller Europas museum gått till.