Ăn tydligare blir det att detta grĂ€nsland har mycket att berĂ€tta nĂ€r sĂ„ngförestĂ€llningen Kysstid pĂ„ Luppioberget drar igĂ„ng.
Högst uppe pÄ det sÀgenomspunna berget, pÄ en enkel spelplats med andtagande utsikt över Torne Àlv, framförs sÄnger och texter om vÄra minnen, de korta och de lÄnga. Mellan sÄngerna, som framförs av en liten kör pÄ sju personer samt av sopranen Carina Stenberg, lÀser Bengt Pohjanen sina texter. MeÀnkieli och svenska varvas i bÄde sÄnger och textlÀsningar. Kaj Chydenius vackra melodier Àr folkliga med tydlig tornedalsk karaktÀr.
SĂ„ngerna Ă€r, som Bengt Pohjanen sĂ€ger i förestĂ€llningen, âpassager till en annan tid i tidenâ. Bara det uttrycket i sig skapar den kĂ€nsla av magi och saga som prĂ€glar förestĂ€llningen. Men dĂ€rtill bidrar ocksĂ„ sĂ„nger som den om ljuset utan afton, Illaton valo, sagan om Valodja frĂ„n Novgorod som letar efter Ă€pplet som ska ge honom den vackra Barbara och reflektionen kring minnet som vĂ€cks av ett gammalt foto med en ung pojke och flicka pĂ„ en klippavsats, En kysstid pĂ„ Luppioberget.
Talet om vÄra korta och lÄnga minnen Àr inte helt enkelt att pÄ en gÄng förstÄ men lÄngsamt vÀxer en kÀnsla av förstÄelse utan ord. SÄ ska det nog vara med en del saker, att vi förstÄr mer med vÄr kÀnsla Àn med vÄrt förstÄnd.
Kören sjunger enstÀmmigt, lika enkelt och naturligt som spelplatsen. NÄgra av körmedlemmarna har solopartier dÀr de med frimodighet förmedlar sin kÀnsla för texterna. Samuel Aasa gör ett mycket kompetent arbete vid pianot och bÀr sÄngarna genom hela förestÀllningen. NÀr Nikkaladottern Carina Stenberg sjunger TÀtÀ rantaa saan asustaa/Denna strand fÄr jag bebo Àr det sÄ vackert sÄ att man kan grÄta av rörelse.
Denna sĂ„ngcykel Ă€r ett smakprov av en kommande opera som Bengt Pohjanen och Kaj Chydenius arbetar pĂ„. Den har arbetsnamnet KvĂ€nlandsoperan och planen Ă€r att den ska kunna sĂ€ttas upp pĂ„ Luppioberget sommaren 2015. Den vill jag inte missa! Det kĂ€nns lika viktigt som att inte missa sin âkysstidâ â den kan vara kortare Ă€n man tror.